Det här inlägget skrivs en dag före den allra mörkaste dagen på året, som i år infaller den 21 december, närmare bestämt klockan 16.58. Mörkret förknippas lätt med det dystra, tråkiga och skrämmande. Samtidigt är advent, som föregår vintersolståndet, årets ljusaste högtid. Dekorationerna av LED-belysning som pryder hus och trädgårdar tenderar att bli alltmer förfinade och påkostade. Inne i husen lyser adventsstjärnor, adventsljusstakar och julgranar. Det går åt en hel del tid och pyssel för att få allt i ordning. Varje år då jag packar ner det som hör advent och julen till känner jag mig färdig med både perioden och tillbehören. När advent sedan närmar sig 11 månader senare, är det alltid lika roligt att börja packa upp de olika lådorna för att pryda hus, balkong och trädgård.
Det allra finaste med advent tycker jag är traditionen att tända de 4 ljusen. Ett efter ett annonserar de vecka efter vecka julens ankomst. Jag vet inte i hur många hem som den traditionen bevaras. Det är synd om den håller på att försvinna – jag minns själv hur spännande det var att som barn få tända ett nytt ljus varje vecka.
Advent betyder ankomst. För de flesta innebär det att vi väntar på julen med allt vad det innebär. Men advent, ankomsten har ju en djupare innebörd. Det är det lilla barnet i krubban vi firar. Han som kom för att dela vårt mörker men framför allt är världens ljus.
Gloria in exelsis Deo!