Månad: januari 2022

Just nu håller vi på med ett mindre renoveringsprojekt i vår stuga. Som många gånger förut, börjar det med små insatser man sedan länge siktat in sig på. Under arbetets gång växer så lusten att ta itu med allt fler och större förändringar. Det är som att resultatet av arbetet ger ny inspiration och glädje att gå vidare i skapandets process.

För det är ju just detta det handlar om. Att få göra saker från grunden och försöka hitta på lösningar på problem som dyker upp kan vara jobbigt. Samtidigt är det mycket roligare än att ta till den enkla lösningen som innebär att någon annan utför jobbet. Det kommer att ta mycket tid i anspråk, innebära en hel del misslyckanden och kanske även dyra läropengar då man på egen hand försöker att klara av nya saker. Den fullständiga lyckan att i slutändan se resultatet och att det kanske ändå inte blev så dumt, är värt all möda!

Den som ges möjlighet att skapa kommer också att växa som människa. I situationer där jag jobbat tillsammans med människor som har en låg självkänsla har det tydliggjorts. När man ger ansvar, visar tillit och sedan uppmuntrar blir det en väg att hitta sin plats och våga utvecklas i sina förmågor.

I en del av världen där allt är så tillrättalagt, är det lätt att glömma bort och till och med nedvärdera den här aspekten. Frågan är om det inte har bidragit till psykisk ohälsa i vårt samhälle.

Skapandets möjlighet finns överallt: i konst, musik, hantverk, entreprenörskap och så vidare. Inom varje människa finns ett frö av längtan efter att få vara med och skapa. Det fröet är redo att gro, bara det får lite bevattning i form av uppmuntran och genom att det skapas utrymme i vårt livssammanhang.

Bland de mest populära programmen hos TV-tittare idag finns ”Mandelmans”, ”Hjälp vi har köpt en bondgård” och ”En bondgård mitt i stan”. Det är inte längre så otänkbart att genuina stadsbor lämnar det trygga och invanda, för att flytta ut på landet. Unga familjer tvekar inte att investera i nergångna torp och lantställen för att där skapa sig en ny tillvaro.

Likaså har trädgårdsprogrammen vunnit en stor publik. Att producera sina egna grönsaker har nästan blivit en folkrörelse. Medvetenheten har dessutom vuxit när det gäller vikten av att handla närodlat.

Den nya tekniken har naturligtvis bidragit till den här rörelsen. Att bo ”på landet” är inte att sätta likhetstecken med isolering. Idag finns alla möjligheter att vara uppkopplad mot världen, även om man bor mitt ute i skogen. Steget blir inte fullt så svårt att ta, om man vet att det fortfarande går att ha en obegränsad social gemenskap med familj och vänner via nätet.

Trots detta finns det något överraskande i den här enorma lusten hos många yngre att påbörja resan mot ett självförsörjande liv på landet. Det går inte längre att förklara bort med dagdrömmerier eller blåögd idealism. Många blir faktiskt kvar och tar sitt nya liv på allvar, trots att det ofta är mycket tuffare än man kunde föreställa sig. Och en hel del lyckas riktigt bra, trots avsaknad av tidigare erfarenheter.

Idag handlar det inte lika mycket som förr om nödvändigheten av att skaffa sitt levebröd, även om det naturligtvis finns med i ett långsiktigt perspektiv. Resan börjar i stället i en ökad medvetenhet om den kris som vår planet står inför. Överkonsumtion och miljöförstöring leder oss mot avgrundens rand. Att våga ställa sig inför utmaningen och själv bli delaktig i kampen för en bättre värld är den glöd som driver många i den yngre generation av ”gröna-vågare” idag.

Kanske är närheten till naturen också en väg att hitta sig själv, i ett samhälle där så många upplever ett ökat främlingskap. Att få vara med i hela processen ger en förståelse av hur allt hänger ihop och även en känsla av delaktighet, att kunna vara med och skapa något som är till nytta och ger tillfredsställelse.

Många har redan upplevt den rikedom det innebär att våga steget. Det är förhoppningsvis bara början på en rörelse som kan bli ett alternativ i vårt konsumtionsinriktade samhälle. Och som kan skapa förutsättningar för många människor att hitta sig själva och komma ut ur den psykiska ohälsa som beror på känslan av att inte känna sig hemma eller behövd.

Jag kommer från en trygg hemmiljö och har mer och mer förstått vilken avgörande betydelse det har haft i mitt liv. Att ha ett hem där jag kunde känna tillit till de vuxna var något helt självklart. Även den yttre miljön var fridsam. Liksom många andra av mina landsmän på 60-talet, upplevde jag att krigets fasor kändes väldigt avlägsna. En skyddad miljö? Möjligt. Men också väldigt privilegierad.

Under mitt vuxna liv har jag haft förmånen att få arbeta i olika länder, varav i flera katastrofsituationer. Där har jag kommit till insikt om den grymma verklighet som miljontals människor lever i idag. Jag har mött människor som från en dag till en annan ryckts upp från en trygg ekonomisk tillvaro och ett etablerat liv, för att leva i en situation där man i princip har förlorat allt. Jag har träffat barn, som är djupt traumatiserade av en förlorad trygghet och pratat med ungdomar som förlorat hoppet om framtiden.

En hel del av dessa människor vars tillvaro trasats sönder i deras hemländer, befinner sig idag på svensk mark. Många är djupt ärrade av det som man gått igenom. De flesta kämpar ändå för att återvinna balansen i livet och återfå hoppet om framtiden. Trots det ökande våldet och den alltmer raffinerade kriminaliteten, så är Sverige fortfarande ett tryggt land i jämförelse med konflikthärdarna runtom i världen.

För hur länge? Både från öst och väst kommer det förtäckta hot om invasion och motåtgärder. Vapenarsenalen hos stormakterna är enorm och skulle kunna tillintetgöra allt liv på vår planet på några sekunder. Tyvärr är det ingen tröst att titta på historien. Krig har ofta startats på grund av galningar som drivits av maktbegär och prestige men som i väldigt liten grad tagit hänsyn till folket.

Miljöförstöringen framställs ofta som det som mest äventyrar vår framtid. Jag håller med om att det är ett hot som är ytterst reellt och extremt skrämmande. På grund av överkonsumtion, förgiftning och girighet håller vi som mänsklighet på att såga av den gren vi själva sitter på.

Samtidigt får vi inte glömma ett hot som är ännu mer närliggande. Med retoriken hos dagens världsledare, finns det en stor risk att vi kommer att förgöra varandra innan vi totalt hinner att förstöra vår värld.

Att arbeta för framtiden är att vara miljömedveten och kämpa för en grönare värld. Parallellt och kanske med ännu större styrka, behöver vi också kämpa för fred på vår jord och fred mellan människor. Det är den hållbara vägen!