Månad: februari 2022

Jag är inte den enda som nu diskuterar vad som händer i Ukraina i dessa dagar. I fokus är förstås folkets lidande, flykt och krigets förstörelse. Samtidigt är det 2 personer som får mycket utrymme, Den ena för hans provocerande, raljanta stil. Putin är spionchefen som blev Rysslands president. Han har mer och mer dominerat scenen med sina aspirationer att utvidga det ryska riket till något som omvärlden tycker liknar det gamla ryska imperiet. På ett nästan obegripligt sätt verkar han vilja framstå som den store ledaren. Fasonerna blir alltmer hänsynslösa och det gäller även i den utveckling som vi sett gällande konflikten i Ukraina. Det som kännetecknar Putins ledarskap är att han använder makten för att bekräfta sin auktoritet och sitt ledarskap. Där människor inte accepterar honom, använder han maktmetoder för att undanröja protester.

Den andra ledaren, Ukrainas president Zelenskyj, har ingen traditionell politisk erfarenhet. Ingen trodde att han med sin bakgrund som komiker skulle lyckas stanna kvar på sin post speciellt länge. Ändå har han vuxit i sin uppgift. Han har lyckats hålla ihop ett land där allvarliga konflikter hotat dess existens på grund av Rysslands inblandning. När han nu framträder i en situation då Ukraina är mer hotat än någonsin, ser vi det verkliga beviset på hans starka ledarskap. Iklädd en enkel T-shirt, talar han till folket. I sina tal medger han att han är måltavlan för Putins vrede, att det  kan vara sista gången han talar till sitt folk. Han erbjuds asyl utomlands men vill hellre stanna kvar och kämpa med sitt folk. Talar till omvärlden på Kievs gator, trots den risk det innebär. Besöker sina soldater på stridsfältet för att uppmuntra.  Allt i största enkelhet, utan stora åthävor.

Fler än jag har frapperats av det här starka beviset på ett äkta ledarskap. Att inte svika dem som man har ett ansvar för när det hettar till. Att som ledare stå vid deras sida som man har ett ansvar för, vad det än må kosta.

Hur det än går för Zelenskyj, kommer han att bli respekterad för det här beviset på sant ledarskap. Trots den enorma vilja att kämpa som Ukraina uppvisar, trots de otroliga uppoffringarna och alla unga mäns offer, så verkar det mest logiska vara att den ryska oövervinnerliga björnen med sin våldsapparat krossar sitt lilla grannland. Om det går på det sättet, så kommer det ukrainska ledarskapet ändå att vara det som går till historien.  Det finns också ett annat scenario, vilket vore ett under. Det är att David vinner mot Goliat. Moralen hos ett folk kan åstadkomma det omöjliga. Hemligheten bakom en sådan seger beror i så fall på omvärldens stöd men framför allt på en ledare med integritet som heter Zelenskyj.

Idag har och klimat- och miljöminister Annika Strandhäll presenterat en plan för att fasa ut engångsplast i det svenska samhället. Handlingsplanen består av 55 åtgärder. För att sammanfatta andan i handlingsplanen, så innebär den att plastanvändningen ska minskas samt att den plast som används ska gå att återanvända.

Plast är ett underbart material, samtidigt som det är förfärligt. Dessa oändliga användningsområden som gör livet så enkelt för oss. Ett lätt material som kan användas gång på gång. För det mesta tröttnar vi på det innan det går sönder. Viss plast går aldrig sönder.

Det är ju där vi har problemet. Plast försvinner inte så lätt. Engångspåsar av plast täpper till avlopp och mikroplast förorenar haven. Överallt, både på land och i hav  kan man se dumpad plast som ingen vill befatta sig med.

En åtgärd jag har väntat otåligt på, är den som ska vara genomförd 2024. Då ska den som till exempel säljer mat i engångsförpackningar i plast, också vara tvungen att kunna erbjuda kunden ett alternativ i material som kan återvinnas.

”Omställningen till en cirkulär plasthantering är helt nödvändig för att Sverige ska ligga längst fram i klimatomställningen” säger minister Strandhäll.

I det här fallet tycker jag det är bra att tävlingsandan eggar länder och regeringar att bli bäst på området. Det material som har gjort tillvaron så bekväm för oss och som finns i snart sagt allt vi rör vid och använder oss av, håller sakta men säkert på att underminera vår miljö.

Hermann Staudinger belönades med Nobelpriset i kemi år 1953 för sin upptäckt av polymererna. Vad skulle kännas mer naturligt än att idag ge ett nobelpris till den som lyckas komma fram till en lösning hur man ska kunna ersätta plasten, eller återvinna den på ett miljösäkert sätt?

Mitt bland alla alarm kom idag den goda nyheten. Utsläppen från vägtrafiken har under 2021 minskat med 0.3% jämfört med 2020. Det låter kanske inte som så mycket. Utsläppen skulle behöva minska med 70% till 2030 jämfört med 2010. Sedan 2010 har utsläppen minskat med 1/4. Det innebär att utsläppen skulle behöva minska med 9% per år från och med 2022.

Det finns ändå anledning att glädja sig. För några år sedan var Sverige sämst när det gällde minskning av koldioxidutsläpp i trafiken. Nu är vi näst bäst efter Nederländerna.

Det är tre orsaker som ligger bakom minskningen. För det första beror den på energieffektiviseringen, det vill säga att de fordon i trafik som utnyttjar fossil energi, drar allt mindre bränsle. Den andra betydelsefulla faktorn är den ökade elektrifieringen, det vill säga att allt fler bilar som rullar på våra vägar är eldrivna. Försäljningen av elbilar har ökat kraftigt. Var femte bil som såldes förra året var en elbil. För det tredje, så har även produktion, försäljning och användning av biodrivmedel ökat, det vill säga drivmedel som är producerade av förnybar biomassa. Det handlar då oftast om inblandning av biodrivmedel i befintliga fossila drivmedel. Dagens fordon är anpassade för att klara en sådan inblandning. Dessutom stöttar regeringen den utvecklingen genom incitament, till exempel skattebefrielse men även högre skatt på fossila bränslen. Fordon som drivs av förnybar energi beskattas också avsevärt mindre än bilar som drivs av fossila bränslen.

Frågor har de senaste månaderna ställts om det i en tid då elpriserna skjuter i höjden verkligen kan löna sig att äga en elbil? Enligt beräkningar som gjorts kommer ägaren till en elbil att tjäna på det även i finansiellt hänseende. De som bor i Norrland där elen är billigare kommer att märka en stor skillnad, medan den ekonomiska fördelen i södra Sverige kanske blir mer marginell.

Den enda frågan som kvarstår är om strukturen hänger med i den snabba utveckling som nu sker? Hittills har tillväxten av antalet laddstationer i vårt land gått obegripligt långsamt. I vissa städer finns det enbart några enstaka stationer, vilka dessutom drivs av olika bolag. Här hoppas vi på mer insatser från kommunerna. I miljöns namn behöver skattepengar satsas på utbyggnaden av antalet laddstationer, där betalning ska kunna ske på ett enkelt sätt. Vissa kommuner och affärscentrum har gått före med ett gott exempel och satsat på laddstationer från förnybar energi, där man ibland kan ladda gratis.

Parisavtalet har som mål att temperaturhöjningen ska begränsas till 2 grader till följd av klimatförändringar. För att säkra jordens framtid så bör höjningen stanna på 1,5 grader. Om vi ska klara det måste utvecklingen ta en radikal vändning. Vi måste alla fatta ett beslut att ta de globala målen för en hållbar utveckling på allvar. Den positiva utveckling som en nedgång i utsläpp på våra vägar innebär, är ett litet men ändå ett betydelsefullt steg i rätt riktning. Det innebär att vi är på väg åt rätt håll!

Livet är riskfyllt. Det blir varje människa förr eller senare varse, hur väl förberedd man än må vara. En del av oss är mer riskbenägna och inte så rädda att utsättas för det okända. Andra vill tvärtom ha garantier för både smått och stort. Hot från omvärlden, pandemier och miljön, kan kännas övermäktigt att hantera även för den mest stresståliga.

Till råga på allt, har den välordnade tillvaro vi lever i vaggat in oss i en ovilja att välja nya spår. Det är bekvämast så och förhindrar att vi möts av otrevliga överraskningar.

Ändå lever vi mer än någonsin i en tid fylld av utmaningar. Det finns behov av modiga människor som vågar bryta sig ur det fängelse av blindhet och dövhet som präglar vår samtids mainstream. En fångenskap som stänger oss ute från vår samhörighet med naturen, samt även påverkar vår förmåga att samarbeta med den. Det finns med andra ord behov av människor, vilka vågar ta tillvara de positiva krafter som finns där ute och vilka väntar på att bli brukade för det godas syfte.

Jag skulle vilja lyfta fram alla dessa modiga som vågar hoppa av ekorrhjulet. De som inser att alla artificiella försök att förgylla livet i stället kan dölja det som är väsentligt och meningsfullt i livet. Att de intensiva försöken att uppleva livet får oss att missa livets kärna.  

Det tragiska är att vi många gånger behöver drabbas av omständigheter som tvingar oss att stanna upp. När kroppen och själen säger ifrån på grund av utmattning, kan det också bli ett tillfälle till nya prioriteringar. I arbetslöshetens tomrum kan det skapas utrymme till eftertanke och mottaglighet för intryck. I stället för att söka happenings som ger oss kickar, så möter livet oss där vi befinner oss. Den påtvingade tystnaden innebär en möjlighet för våra sinnen att komma till tals. Vi ser naturens storslagenhet i både sommar- och vinterdräkt. Vi hör fågelsångens harmonier, humlors surr och vattnets rogivande ljuddraperi. Vi känner också de bedövande dofterna från växternas parfymfabrik. Allt det här ger oanade möjligheter att upptäcka nya dimensioner i våra liv.

Att våga leva är att säga ja till livet. Den möjligheten ligger öppen för alla och allt fler kommer att behöva ta den tillvara i vår sönderstressade värld.