I dag tog jag mig en tur ut på de mindre vägarna runt Storuman. Siktet var inställt på byn Ullisjaur som ligger vid sjön Ullisjaure. Där hade jag planerat att vända och åka samma väg tillbaka till Storuman. Ullisjaur ligger ungefär halvvägs till Kittelfjäll från Storuman. Jag hade egentligen inga andra planer än att utforska sjöarna utmed vägen, eftersom jag tycker det vore spännande att prova pimpla i någon mindre sjö än Storuman. Det visade sig inte vara så lyckosamt. Visserligen går vägen nära flera sjöar som det är tillåtet att fiska i med fiskekort. Däremot ligger snön djup och ingenstans är det upplogat vid rastplatser så att man kan komma ner till sjön. Jag förstod efter den här dagen, att det är snöskoter som gäller!
Hursomhelst så var det en spännande och intressant tur. Dessutom enormt vackert med snötyngda granar och mäktiga berg som reste sig framför mig på de raka vägarna. Tyvärr kom jag mig inte för att ta några kort.
Tre byar kändes speciellt intressanta. Den första var Långsjöby som ligger vid sjön Långvattnet. Som namnet säger så är sjön långsträckt, vilket byn också är. Enligt Wikipedia kom den förste nybyggaren dit i slutet av 1700-talet, till den plats som senare fick namnet Långsjöby. Året 1789 räknas som byns rätta födelseår. Den förste fast boende nybyggaren och bonden Johan Andersson från Burträsk socken kom till byn år 1796. I dag bor där omkring 100 personer och de flesta arbetar i Storumans centralort. Där finns också små företag samt skogsbrukare.
Ullisjaur består bara av några få hus. Det verkar som att nybygget upptogs i slutet av 1700-talet och beboddes av nybyggaren Hans Hansson. I mitten av 1800-talet bodde lappnybyggaren Anders Nilsson där och hade inte mindre än 11 renvallar under sitt nybygge.
Den tredje byn låg lite vid sidan av min väg men jag åkte upp till byn Grannäs. Den ligger mycket vackert vid Jippmokksjön. På ”Siris hemsida” står det att läsa följande:
”Jippmokksområdet har långt in på 1800-talet troligen hyst en skogssamisk befolkning som hade nära kontakter med fjällsamerna i Vapstens lappby. Området kring sjöarna vid Grannäs och Ullisjaur var en samisk bygd och många av samerna i Vapsten har sina rötter här.
Enligt min far Arthur Nilsson så har Grannäs antagligen fått sitt namn av näset som delar Västra & Yttre Jippmokksjön (Se kartan). Berget Jippmokkhobben har nog gett namn åt de tre sjöarna i området.
Namnet kommer antagligen från samiskans Gippiemahkie. Gippie, som betyder bergskam eller en höjd av något slag, och Mahkie, som innebär att något slutar eller att det är änden på något. Det förekommer två stavningar: Jippmokk & Gippmokk. Grannäs rakt översatt blir Goesenjuana. Goese – gran och njuana – näs.
(Tack till Benny Lindh, Tärnaby, för informationen om samiska ord.)
1815 Lappmannen Enar Andersson (1781-1849) hade ansökt om tillstånd att af upfundne odisponerade Lägenheter å Kronoallmänningen vid de så kallade Gjerjes-Sjöarne få emot åtnjutande af nödige frihetsår inrätta ett Krono Nybygge.
Syn verkställdes och införsel beviljades med brev om 30 frihetsår. Tomt och bostad blev utsedd på ett Näs vid norra ändan av Gippmokksjön. Enar blev 1826 åtalad för att ha försummat åboskyldigheterna.
1827 sålde han Grannäs för 190 Riksdaler till Gustaf Michaelsson (1788-1866) från Kaskeloukt, som antog Anders Persson (1798-1854) från Kyrkberg som arrendator.
1843 bor min farfars farfar samen Sjul Larsson (1808-1888) i Grannäs. Han bodde 1836 i Harrvik och köpte sen halva Grannäs av Gustaf Michaelsson för 80 Riksdaler.
1846, då Grannäs skattlades, skrev länsman Holmström: Åkerjorden är mycket stenig och underkastad Fjäll-Localens nordliga och perpendiculära olägenheter. En häst, 8 kor samt 15 a 20 får kan underhållas.
1859 är Anders Nilsson* (1794-1868) från Bastuträsk (Gunnarn) ägare av Grannäs. Jonas Jonsson (1801-1868, son i Gratiafamiljen) är arrendator. Är osäkert vem som tog över Grannäs efter Anders Nilssons död. Kanske fostersonen Isac Isacsson Holmner.
1890 finns enligt folkräkningen då tre hemmansägare i Grannäs; bröderna Gustaf Sjulsson (1842-1912) och Nils Jakob Sjulsson (1846-1916), söner till Sjul Larsson, samt Anders August Eriksson (1845-1915). från Forsmark, Stensele”
I byn finns ett litet kapell och på vägen upp passerar man ett litet näs mellan västra Jippmokksjön i väster och Yttre Jippmokksjön i öster. Jag kan tänka mig att det är oerhört vackert här på sommaren!
Vägen tillbaka gick över Slussfors och Strömsund på Blå vägen mellan Storuman och Tärnaby. Det var mycket renar i farten och jag kunde se dem i skogen vid sidan av vägen. Men jag tog det försiktigt och kom lyckligt fram till Storuman i skymningen.