Kompost och Wagbéré

Som jag berättade var vi tvungna att åka hem brådstörtat på grund av att min hustru drabbades av en livshotande malaria. Allt slutade väl men rehabiliteringsperioden blev ganska långvarig. När vi kom tillbaka till Afrika efter drygt 2 år fick vi andra uppgifter i Berbérati, cirka 10 mil väster om Carnot. Jag blev fältrepresentant, vilket innebar mer administrativa uppgifter samt ett övergripande ansvar för arbetet och de svenskar som jobbade i olika projekt.

I Berbérati hade vi tillgång till en ganska stor yta runtomkring huset där vi successivt försökte skapa förutsättningar för odling. Den karga jorden fick liv genom gödsel från ankor, höns, får och under en tid även en gris. En teknik som vi utvecklade var kompostering. För att i möjligaste mån undvika skadedjur, så valde vi metoden att gräva en djup grop med material i olika skikt.

Kompostering var ett nytt koncept för mina afrikanska vänner. Att man kan använda hushållssopor i ett kretslopp för att förnya jorden gav upphov till många intressanta samtal. I Afrika finns det ju en tradition att svedjebränna för att sedan odla. Det brukar ge gott resultat i början men jorden blir snabbt utarmad. Med komposteringsmetoden som utgångspunkt skapades en förståelse för hur man kan utnyttja kretsloppstänkandet då man odlar grödor på sina planteringar.

I Berbérati kom vi också över ett 40 hektar stort landområde strax utanför staden, vid Wagbéré. Eldsjälen i det projektet var en man som hette Tekoa Victor. Han var outtröttlig och höll lågan levande. Läget var egentligen perfekt med en vattenkälla i den nedre delen av landområdet. På ovansidan fanns det en liten skog. Däremellan var det öppet land som lämpade sig för att anlägga odlingar. I mitten av området konstruerades en enkel byggnad för förvaring av redskap. Man kunde också övernatta där. Tanken var att engagera ungdomar i det här projektet.

Jag tror att man lyckades till viss del. Projektet var bara i sin linda då vi avslutade vår period och åkte hem efter 4½ år i Afrika. Då hade det bildats ett råd med ansvar för den vidare utvecklingen. En av de huvudansvariga, en respekterad gymnasielärare, mötte jag cirka 15 år senare i Kongo Brazzaville. Han var då en av huvudpersonerna i kyrkans jordbruksprojekt i Gamboula och kom till Brazzaville för att inspirera oss i ASUdhs utvecklingsprojekt. Han hade med sig ett antal plantor som nu planterades i den kongolesiska myllan. Det blev som en uppmuntran att arbetet aldrig är förgäves, att det förmerar sig och bär frukt även lång tid efter vår egna insats.

Vid ett senare besök i Centralafrikanska Republiken fick jag möjligheten att ta mig till Wagbéré och kunde då konstatera att man med hjälp av en amerikansk agronom hade planterat hundratals fruktträd på den bördiga jorden. Efter det besöket har jag saknat information om utvecklingen. Däremot vet jag att den nuvarande ledaren för kyrkan har engagerat sig i att återigen blåsa liv i projektet.

Jag är tacksam över att ha fått vara en del i allt detta. , även om inte allt gick enligt mina planer och min kalender. Då och då får jag emellertid påminnelser att arbetet inte var förgäves.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

av administration

Framför allt medmänniska. Dessutom egenföretagare och bloggare som vill dela med mig av upplevelser som berikar livet, samt inspirera och uppmuntra till ett hälsosamt och uthålligt levnadssätt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *