Idag har och klimat- och miljöminister Annika Strandhäll presenterat en plan för att fasa ut engångsplast i det svenska samhället. Handlingsplanen består av 55 åtgärder. För att sammanfatta andan i handlingsplanen, så innebär den att plastanvändningen ska minskas samt att den plast som används ska gå att återanvända.
Plast är ett underbart material, samtidigt som det är förfärligt. Dessa oändliga användningsområden som gör livet så enkelt för oss. Ett lätt material som kan användas gång på gång. För det mesta tröttnar vi på det innan det går sönder. Viss plast går aldrig sönder.
Det är ju där vi har problemet. Plast försvinner inte så lätt. Engångspåsar av plast täpper till avlopp och mikroplast förorenar haven. Överallt, både på land och i hav kan man se dumpad plast som ingen vill befatta sig med.
En åtgärd jag har väntat otåligt på, är den som ska vara genomförd 2024. Då ska den som till exempel säljer mat i engångsförpackningar i plast, också vara tvungen att kunna erbjuda kunden ett alternativ i material som kan återvinnas.
”Omställningen till en cirkulär plasthantering är helt nödvändig för att Sverige ska ligga längst fram i klimatomställningen” säger minister Strandhäll.
I det här fallet tycker jag det är bra att tävlingsandan eggar länder och regeringar att bli bäst på området. Det material som har gjort tillvaron så bekväm för oss och som finns i snart sagt allt vi rör vid och använder oss av, håller sakta men säkert på att underminera vår miljö.
Hermann Staudinger belönades med Nobelpriset i kemi år 1953 för sin upptäckt av polymererna. Vad skulle kännas mer naturligt än att idag ge ett nobelpris till den som lyckas komma fram till en lösning hur man ska kunna ersätta plasten, eller återvinna den på ett miljösäkert sätt?
