Prepping

Det fasansfulla som händer cirka 200 mil från vårt land har fått det svenska folket att reflektera över hur fort saker och ting kan förändra sig. Där livet fortgick som vanligt för ett par veckor sedan, råder idag otrygghet. Bomber detonerar, granater skjuts rätt in i bostadsområden, skaror av människor befinner sig på flykt och den unga generationens framtidsdrömmar har grusats. Allt det här pågår sedan länge över hela vår värld. Skillnaden är att det nu sker på nära håll. Så nära att vi i våra föreställningar kan tycka oss höra detonationerna och människors ångestfyllda rop på hjälp. På ett annat sätt får vi också närkontakt med kriget, genom alla de flyktingar som i allt större antal tar sig till Sverige.

Skillnaden mot andra konflikter är dessutom att vi påverkas i högre grad. På grund av själva orsaken till denna galna våldsspiral, så finns det ett hot som är verkligt. Vi förstår mer och mer att det som nu drabbar Ukraina också kan bli vår verklighet.

Den mentala insikten gör att ökande antal människor nu vill börja förbereda sig. Prepping har blivit mer än ett ord på modet. Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta är förhållningssättet hos allt fler.

Det handlar hos många helt enkelt om att man bunkrar eller åtminstone skaffar sig ett förråd av det allra nödvändigaste. Vad kommer jag och min familj att behöva för att klara oss under en tid om tillförsel av livsmedel, vatten och el skulle strypas? Hur ska det kunna förvaras på ett säkert sätt så att det finns bevarat men ändå lättillgängligt om och när det i värsta fall skulle behövas?

Förberedelse handlar emellertid om något mer. Medvetenheten om att vi har en förmåga att tillsammans men också på egen hand kunna anpassa vårt liv så att vi kan hitta hållbara lösningar. Det börjar med en insikt om att lösningen på våra behov inte nödvändigtvis finns i hyllan på varuhuset. Att det faktiskt är möjligt att leva ett liv där många av de dagliga inköpen kan ersättas av egen produktion. Vi har inte samma tid som i det gamla jordbrukssamhället, det är sant. Mycket handlar emellertid om vilja och planering.

Kanske är det helt på sin plats att vi nu återgår till det som våra förfäder var tvungna att lära sig. På självhushållningens tid försökte man odla sin egen mat, tillverka sina egna produkter och återbruka det som fortsatt kunde nyttjas. Det var en konst som hade lärts ut från en generation till en annan. Under decennier har konsumtionssamhället och ökad välmåga sedan gjort att dessa färdigheter successivt har fallit i glömska eller åtminstone försummats. Ja – ibland rentav ringaktats.

Nu vill fler och fler återuppliva kunskaperna och återgå till ett levnadssätt som präglas av långsiktighet och planering. Det kommer inte att gå utan möda. Vardagen måste disponeras på ett helt annat sätt. Det sorglösa livet kanske måste ersättas med insatser både i form av kraft och tid. Men det verkar som att fler och fler inser nödvändigheten, både för miljöns och trygghetens skull.

Lägg dessutom till att ett sådant liv ger mycket tillbaka, i form av upplevelser, kunskap och delaktighet.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

av administration

Framför allt medmänniska. Dessutom egenföretagare och bloggare som vill dela med mig av upplevelser som berikar livet, samt inspirera och uppmuntra till ett hälsosamt och uthålligt levnadssätt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.