Jag är uppe i norr för att jobba intensivt under några veckor och de lediga dagarna är ganska lätträknade. Idag var ändå almanackan tom och vädret perfekt för en söndagspromenad. Nåja, kylan biter fortfarande så det gäller att bylta på sig. Det gjorde jag med dubbla och tredubbla lager. Händerna var enda delen av kroppen där kylan obarmhärtigt gjorde sig påmind. Kanske gjorde det sitt till att mobilen gång på gång var tvungen att plockas fram ur innerfickan för förevigande av det vackra vinterlandskapet.
Här delar jag nu med mig av några bilder från vandringen ut mot Luspholmen i Storuman. Luspholmen består egentligen av ett antal öar som numera till stor del har broförbindelse. I en intressant film som finns tillgänglig på Youtube kan man ta del av områdets historia, förmedlad genom Nils-Gunnar Torger som är född på Luspholmen och fortfarande bor kvar där (Luspholmens historia ). Ursprungligen var det ett så kallat ”Lappskatteland” med en samisk befolkning. Därefter koloniserades det av nybyggare, i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. De flesta drog vidare men Isac Nilsson från Gunnarn (dåvarande Bastuträsk) etablerade sig på platsen och började odla jorden. Han fick 14 barn varav alla levde till vuxen ålder och flera stannade kvar på holmen. Fäbodverksamheten var en viktig del av livet i området och den fanns kvar till fram på 1930-talet. På Luspholmen har det också funnits både sågverk, kvarn och skola.
I samband med reglering av sjön Storuman byggdes det väg som förband öarna. Det innebar att folk kunde bo kvar på Luspholmen samtidigt som man arbetade i de närliggande orterna. Idag är det ett attraktivt område, där många också anlagt sina fritidshus. Att ta sig en promenad ut till Luspholmen är en sällsynt fin naturupplevelse, både sommar som vinter.
