Månad: september 2025

I dag den 17 september har RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) bjudit in till fika. Orsaken beskriver man på följande sätt:

– Var femte svensk besväras av ensamhet. Det är inte farligt i sig, men långvarig ofrivillig ensamhet kan få negativa konsekvenser. Vi kan alla göra en insats för att bryta ofrivillig ensamhet, antingen för oss själva eller för andra. Att fika tillsammans kan vara en nyckel till gemenskap, möten och känslan av att höra till.

Ett så viktigt och symbolladdat initiativ. ”Fika” är ett typiskt svenskt ord som man inte kan hitta motsvarighet till i något annat språk. Det är så genuint svenskt, att det ofta har tagits fram då någon från vårt land under en vistelse utomlands ska nämna något som är specifikt i kulturen i hemlandet.

Fika är en företeelse som fanns redan innan ordet var uppfunnet och som innebar att man tog en paus med en kopp kaffe (och eventuellt något att tugga på). Det blev ofta en viktig stund av samvaro och samtal med familj, arbetskamrater eller gäster.

Någon har även analyserat fikats betydelse som en informell mötesplats där många kloka och viktiga beslut förbereds eller till och med fattas.

Det är just fikats betydelse som en informell mötesplats som RSMH vill ta tillvara på när man inbjuder till ett ”fika mot ensamhet”. I de intervjuer som gjordes under dagen av journalister från TV, framgick det tydligt att inbjudan uppskattades av många. Trots att ett enda fika naturligtvis inte kan lösa ensamhetsproblemet, så var det ändå ett steg i rätt riktning och en bekräftelse av de ensammas situation.

För oss som inte tillhör de 20% av ensamma människor, är RSMH:s initiativ en uppmuntran att ge mer av vår tid i kampen mot ofrivillig ensamhet. När vi uppmärksammas på problemets existens, kommer vi också att upptäcka de som är drabbade. Fikat kan då bli ett utmärkt sätt att mötas på samma nivå. Jag tror att vi i det mötet inser att tiden vi spenderar tillsammans med en medmänniska, inte är en uppoffring utan ett givande och tagande.

Den berättelse som ovanstående bild illustrerar, dök upp helt plötsligt i mitt medvetande idag. De flesta av oss har säkert hört talas om det märkliga som hände den där julen 1914, 4 månader efter 1:a världskrigets utbrott vid fronten. Mitt i allt det fasansfulla som ägde rum, tystnade vapnen. Någon började plötsligt sjunga julsånger och fler och fler på båda sidor stämde in. I ingemanslandet mellan fiendelinjerna, möttes soldater för att ge varandra julgåvor och hälsningar. Det berättas att man till och med arrangerade fotbollsmatcher i all vänskap.

Den här informella freden räckte bara under julen, sedan var kriget igång igen. Den visade ändå på den oerhörda kraft som kan frigöras, då några vågar bryta vansinnets våldsspiral och ta initiativ till en väg till försoning. Vi kan anta att det var de överordnade och maktens herrar som ”återställde ordningen” och fick soldaterna att återigen inta sina fiendepositioner. Tänk så mycket onödigt lidande som skulle ha besparats, om man i stället hade sett den informella freden på juldagen 1914 som en vägvisare att följa.

Frågan som jag funderar på, är hur mycket världens ledare av idag tar tillvara de möjligheter till fred som presenterar sig? Är man villig att se de öppningar som finns i vissa initiativ av ”informell fred”, där människor försöker mötas och förstå varandra. Det känns i stället som att dessa män (ja – det är män det handlar om) med alla medel försöker låta våldet eskalera.

Så fortsätter människor att lida och dö, inte av eget val, utan på grund av styrande potentater, fyllda av hat och maktbegär.

Internationella läskunnighetsdagen, instiftad av UNESCO år 1967, firas den 8 september. Temat för i år är ”läs- och skrivkunnighet i en digital tid”. Om du vill läsa mer om dagen och ämnet från UNESCOs egen hemsida, har du länken här: https://unesco.se/internationella-laskunnighetsdagen-2025/

Själv hade jag förmånen att få vara med på ett webbinarium i samma ämne, hållet av organisationen ALEF (Adult Learning and Empowerment Facilitators). Mer information om den organisationen hittar du här: https://www.alef.org/ . Organisationen startades av Hélène Boëthius, som själv under många år har jobbat med alfabetisering i Afrika. Arbetet har vuxit och organisationens projekt åstadkommer förändring i många människors liv. Man arbetar efter en metod för inlärning, där man hela tiden utgår från deltagarnas egen kontext. Möjligheten att kunna relatera till situationer och utgå från problem / utmaningar i vardagslivet, gör att inlärningen blir naturlig och relevant.

Medverkande på webbinariet var bland annat Gulistan Kavak, som fick dyslexipriset 2023, samt Elisabet Näslund, kampanjledare för Läsrörelsen. Båda har erfarenheter av dyslexi i sin omgivning eller genom sitt arbete. Mottot för läsrörelsen är ”Ge dina barn ett språk”. Naturligt nog kom mycket av seminariet att handla om hur vi ska kunna stimulera barns och ungdomars lust att läsa i en digital tid. Samtidigt kunde vi konstatera, att barn faktiskt både läser och skriver väldigt mycket när man kommunicerar på sociala medier. För dyslektiker har de digitala hjälpmedlen blivit en oerhörd hjälp för att kunna komma över sina skriv- och lässvårigheter.

Samtidigt uppskattas det att cirka 35% av barnen i Sverige inte gillar att läsa. Det kan bero på olika orsaker. Förutom mer eller mindre uttalad dyslexi, så kan det helt enkelt vara så att man inte har blivit stimulerad hemifrån. I familjer med utländsk bakgrund finns det föräldrar som kommit hit som analfabeter, vilket inte utgör en bra förutsättning för att uppmuntra barnen till läsning. Gulistan, som själv är dyslektiker men dessutom mamma och lärare, gav flera pedagogiska och roliga exempel på hur man kan locka barn till läsning.

I det globala perspektivet, så finns det fortfarande stora utmaningar att övervinna när det gäller läskunnigheten. Det beräknas finnas 39 miljoner analfabeter i världen. Många vittnesbörd från kvinnorna i ALEFs kurser vittnar om vilken skillnad det kan göra när man börjar kunna läsa och skriva. Att inte kunna förstå vad som står på ett skrivet avtal och att inte kunna räkna ut hur mycket pengar man faktiskt ska få tillbaka i den dagliga handeln, gör att många blir lurade. Så fort man tillägnar sig färdigheter i att läsa och skriva, samt räkna, förändras förutsättningarna radikalt. Plötsligt blir man verkligen ”empowered”, man får förutsättningar att kunna styra sitt liv och även protestera mot orättvisor. Små insatser kan göra stor skillnad! Stöder du ALEFs arbete med 210 kronor, så kan det hjälpa en kvinna i Uganda att under 3 månader följa en Alef-kurs.

Vilket i sin tur innebär att hon är ett steg närmare sin autonomi och försörjningsförmåga.

Jag håller på att lyssna till boken Nexus av Yuval Noah Harari. Boken är, som titelbladet beskriver, ”A Brief History of Information Networks from the Stone Age to AI”. Jag har inte ännu kommit fram till författarens analys av AI-samhället. Däremot har det varit intressant att ta del av hans beskrivning gällande den roll som informationen haft under historien och i olika samhällen. Det som jag framför allt har tagit till mig, är förståelsen att information, under alla tider, har kunnat användas både i goda och negativa syften. I diktatursamhällen till exempel förvrängs informationen, så att man bättre ska kunna manipulera och kontrollera befolkningen. Harari tar exempel från det stalinistiska Sovjet, där den filtrerade eller rent av falska informationen resulterade i vad som bäst kan kallas övergrepp på befolkningen. För vår del känns det lockande att ta mer närliggande exempel. I Ryssland förvanskas verkligheten genom felaktig och förvrängd information om kriget med Ukraina. Så får man det att framstå som att Ukraina är angriparen. En lögn som för många blir som en sanning, därför att alternativ information är bannlyst.

Information är bland det viktigaste som finns. När SJ drabbas av förseningar, eller då SAS-flyg blir annullerade på grund av problem som uppstått, så händer det i princip aldrig att de väntande resenärerna reagerar med vredesutbrott. Den önskan som emellertid alltid sätts högst, är möjligheten att få information om orsaken och information om vad man kan förvänta sig. Får man svar på dessa frågor, så infinner sig ofta lugnet och man kan tålmodigt fortsätta att vänta.

Att som anhörig inte få information om vilka medicinska beslut som tas gällande ens sjuka förälder eller barn, kan upplevas kränkande. Brist på information till berörda i en organisations förändringsprocess skapar onödig ångest och oro. Då vi i en relation slarvar med informationsutbytet till varandra, ackumuleras frustration vilket bäddar för konflikt.

Så kan vi fortsätta att ge exempel på hur behovet av information genomsyrar i princip allt vi gör i vårt dagliga liv. Då vi tänker på hur informationen ska förverkligas, så faller det sig naturligt att tänka in en ömsesidighet. Någon förmedlar information och en annan mottar informationen. Så har varit det vanliga sättet att inhämta kunskap genom historien.

Sedan några årtionden talar vi emellertid alltmer om att ”googla” för att inhämta information. I en sådan process är budbäraren ofta okänd och informationsöverföringen innebär ingen ömsesidighet med ett utbyte. Googlingen har öppnat enorma möjligheter att hitta information som det annars skulle vara komplicerat att ta reda på. I det vardagliga arbetet inom sjukvården, har både jag och mina kollegor ibland kliat oss i huvudet då vi stått inför utmaningen att hantera en avancerad utrustning. Räddningen har många gånger blivit den information vi snabbt kunnat hämta upp på nätet.

Ett steg ytterligare tar oss dagens informationssamhälle, med AI:s intåg. Där behöver man ofta inte ens fråga efter information, utan AI ligger steget före och listar ut vad vi är på jakt efter. Då jag öppnade Wordprogrammet idag för att skriva den här bloggen, så fick jag ett antal förslag från AI på hur jag kunde bli hjälpt på traven. Jag motstod frestelsen, eftersom jag tycker det är spännande att själv få vara involverad i den intellektuella och skapande process det innebär att aktualisera ett ämne.

Däremot kan jag erkänna att också jag har åkt snålskjuts på AI:s hjälpsamhet. Det inträffade vid ett tillfälle, då jag bara hade ett par timmar på mig att sno ihop ett par roliga rim i specifika ämnen vid en kursavslutning. Det enda jag nu behövde göra, var att tala om för AI vad jag önskade och sedan ge rimmen en personlig touch!

Det uttalas många farhågor gällande AI och risken för att den ska ta över i vårt samhälle. Jag har inte själv förmågan att bedöma hur stor den risken är. Däremot har jag nog inte fel om jag summerar min bedömning på följande sätt:

• Det har aldrig varit så lätt att få till sig information som det är idag men det har heller aldrig varit så svårt att sovra fram vad som är falsk och vad som är sann information. Det blir en utmaning som vi alltmer kommer att ställas inför! Att inte kasta ut barnet med badvattnet gäller fortfarande. I takt med AIs ökande inflytande, måste vi emellertid också lära oss att vara än mer kritiska gällande informationen som vi blir översköljda med!