Vi längtar efter fred! Hos mig har den längtan aldrig varit större än den är i den här tiden. Varifrån kommer denna drift till konflikt, både på det personliga planet och globalt? Ja – det är en komplex fråga med ett ännu mer komplext svar. Orsakerna som på olika sätt bidrar till fiendskap, hat, terror och krig är omöjliga att alltid detektera, ibland verkar det vara som en djupt liggande drift hos människan.
Vårt ord för fred och försoning säger en del av vad många av oss önskar i en bättre värld. Det handlar om att kunna lägga ner sin prestige, att lägga ner vapnen, att våga kompromissa och inse att jag själv inte har hela sanningen. Det handlar om ödmjukhet inför andra och en många gånger obarmhärtig självrannsakan. Om vi i våra mellanmänskliga relationer kunde tillämpa den attityden och om våra politiska ledare åtminstone vore beredda att eftersträva den inställningen, så skulle vår värld se helt annorlunda ut!
Jag har under några år läst hebreiska och även en del arabiska och fascinerats av det semitiska ordet för fred. På hebreiska shalom och på arabiska Salaam. De kommer från samma ursprung och är uppbyggda av samma rot. Även om det finns mer utvecklade definitioner av de 2 ordens betydelse, så lät jag AI-verktyget ge en förklaring som jag faktiskt tyckte var ganska klargörande:
Shalom (hebreiska) och salaam (arabiska) har i praktiken samma grundbetydelse – fred, frid, helhet och välmående – och härstammar från samma semitiska språkrot (S-L-M). Den primära skillnaden är kulturell och religiös: shalom används främst inom judendomen och i Israel, medan salaam används inom den muslimska och arabisktalande världen.
Det här utökar vårt perspektiv och vår förståelse av vad fred egentligen innebär. Fred hänger samman med frid, det vill säga ett tillstånd av lugn och ro, av både yttre och inre tillfredsställelse. Fred och frid kan bara infinna sig i en kontext av helhet och det kanske är där som den största utmaningen infinner sig. Vi lever i en splittrad värld, med splittrade gemenskaper och faktorer i vår omgivning som vill splittra även vårt inre. Det är den här fragmenteringen som kanske utgör det största hotet mot strävan efter fred. Utan inre helhet kan vi inte heller vara medskapare för en värld av fred. Trasiga människor och en söndertrasad mänsklighet är inte välmående och har svårt att bidra till helandet av vår värld.
Utmaningen är därför större än vi kanske tänker oss. Att uppnå en världsfred klaras inte av genom signaturer på ett avtal. Det måste börja i en process hos oss människor, där vi inser våra egna brister och försöker att närma oss den andre förutsättningslöst.
Jag tycker det är intressant att det just är hebreiskan och arabiskan som innehåller dessa två så rika begrepp. De representeras av två folkslag som legat i konflikt med varandra, trots att man har så mycket gemensamt i sina rötter. Därför är de öppningar som finns idag extra fascinerande. Är det från Abrahams gemensamma ättlingar som freden – mot alla odds – kommer att få sitt genomslag?
