I dag den 17 september har RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) bjudit in till fika. Orsaken beskriver man på följande sätt:
– Var femte svensk besväras av ensamhet. Det är inte farligt i sig, men långvarig ofrivillig ensamhet kan få negativa konsekvenser. Vi kan alla göra en insats för att bryta ofrivillig ensamhet, antingen för oss själva eller för andra. Att fika tillsammans kan vara en nyckel till gemenskap, möten och känslan av att höra till.
Ett så viktigt och symbolladdat initiativ. ”Fika” är ett typiskt svenskt ord som man inte kan hitta motsvarighet till i något annat språk. Det är så genuint svenskt, att det ofta har tagits fram då någon från vårt land under en vistelse utomlands ska nämna något som är specifikt i kulturen i hemlandet.
Fika är en företeelse som fanns redan innan ordet var uppfunnet och som innebar att man tog en paus med en kopp kaffe (och eventuellt något att tugga på). Det blev ofta en viktig stund av samvaro och samtal med familj, arbetskamrater eller gäster.
Någon har även analyserat fikats betydelse som en informell mötesplats där många kloka och viktiga beslut förbereds eller till och med fattas.
Det är just fikats betydelse som en informell mötesplats som RSMH vill ta tillvara på när man inbjuder till ett ”fika mot ensamhet”. I de intervjuer som gjordes under dagen av journalister från TV, framgick det tydligt att inbjudan uppskattades av många. Trots att ett enda fika naturligtvis inte kan lösa ensamhetsproblemet, så var det ändå ett steg i rätt riktning och en bekräftelse av de ensammas situation.
För oss som inte tillhör de 20% av ensamma människor, är RSMH:s initiativ en uppmuntran att ge mer av vår tid i kampen mot ofrivillig ensamhet. När vi uppmärksammas på problemets existens, kommer vi också att upptäcka de som är drabbade. Fikat kan då bli ett utmärkt sätt att mötas på samma nivå. Jag tror att vi i det mötet inser att tiden vi spenderar tillsammans med en medmänniska, inte är en uppoffring utan ett givande och tagande.
