I ett samtal med Martin Wicklin i Söndagsintervjun, berättar journalisten Henrik Frenkel om sitt sätt att hantera svåra händelser i livet. Hans mest effektiva verktyg verkar vara total ärlighet. Det har inte alltid varit självklart för honom. Vändpunkten verkar ha kommit i samband med att han var tvungen att sluta som chef för ett känt nyhetsprogram. Det ledde till att han började släppa fasaden och tala öppet om sina misstag. På det sättet har han hjälpt många chefer till insikten att man inte behöver vara fulländad för att vara en ”bra” ledare. Henrik Frenkel har också varit ärlig på ett annat område. Han har vid två tillfällen blivit diagnosticerad med allvarliga sjukdomar. Den första diagnosen, demenssjukdomen Alzheimers, visade sig vara felaktig. För Henriks del innebar emellertid sjukdomsdomen en för honom obehaglig insikt. Ingen vågade tala om den här sjukdomen, varken de sjuka eller de anhöriga. På olika sätt försökte Henrik bryta den här tabubelagda inställningen på olika sätt. Det fortsatte han med även efter det att han blivit friskriven från sin diagnos.
Den andra diagnosen var tyvärr inte felaktig. Den obotliga cancern innebär att Henriks tid är utmätt och det är en verklighet som han har accepterat. Det han däremot inte har accepterat är tystnaden. Henrik delar med sig av sina erfarenheter, både känslomässiga och hur sjukdomen framskrider. Det har uppenbart verkat befriande för många i samma situation.
Mot slutet av programmet nämner Henrik en ingrediens som han tycker är otroligt viktig. Han delar sina erfarenheter i samband med en akut sjukdomsincident. När han mådde som allra sämst och inte själv förmådde engagera sig, fick han en väldigt konkret upplevelse av kärlek. Det blev en upplevelse som på ett oförglömligt sätt lyfte honom mitt i hans eländiga situation.
När livets hårda öden drabbar oss, i situationer då vi är däckade på grund av omständigheter eller kroppsliga svagheter, så finns det inga tydliga svar på lidandets frågor. Däremot kan handfasta kärlekshandlingar både verka helande på vår oro och ångest samt innebära kraft att med hopp se framåt.
