Vad kan ett barn lära en 72-åring?

Så har jag nått 72-årsstrecket. Och blivit ordentligt uppvaktad, fast jag varken ätit tårta eller haft något kalas. Har man vänner på sociala medier, så riskerar man ändå inte att bli bortglömd.

Dagen har annars förflutit som vanligt. Någon gång har jag stannat upp och kontemplerat över att jag för 72 år sedan, kom till världen på Luleå lasarett. Samt att alla dessa år som förflutit har gått så fort.

I vissa avseenden känner jag mig fortfarande som ett litet nyfiket barn, som väntar på nästa äventyr. Trots att jag vet att det förväntas ett mer moget beteende och tänkande efter alla dessa år, så hoppas jag ändå att det ska finnas kvar lite av barnasinnet hos mig också under dagar som kommer.

Hos barnet finns nämligen en förmåga att glädjas åt livet och att leva i nuet. Två viktiga egenskaper som så lätt går förlorade i vuxenlivet, då stress och ökad press gärna absorberar oss och kväver förmågan att fånga dagen.

Så många gånger har jag hamnat där själv, bara hastat förbi och ständigt på jakt efter nästa punkt på programmet. Det leder till en oförmåga att ta till sig av allt det fina som livet bjuder på.

För varje dag som går och för varje år som läggs till mitt liv, känner jag det nu alltmer viktigt att bereda rum i mitt liv för glädjen över att bara få leva. Att få andas luften, se stjärnorna och supa in naturens alla färger, ljud och dofter. Men också njuta av gemenskapen med andra och dessutom kunna dela med mig av den kärlek som jag själv fått uppleva i överflöd.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

av administration

Framför allt medmänniska. Dessutom egenföretagare och bloggare som vill dela med mig av upplevelser som berikar livet, samt inspirera och uppmuntra till ett hälsosamt och uthålligt levnadssätt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *