Under 4 veckor har jag haft förmånen att vara hemma för en välbehövlig vila. Den föregicks av en intensiv period sedan slutet av november, då jag kom till min nuvarande arbetsplats i Storuman. Som bemanningssjuksköterska hör det ju till att man får hoppa in där det finns behov. Eftersom behoven är snarast outtömliga inom sjukvården, så har det blivit många kvällar, helger och ibland nätter. Samtidigt är jobbet både roligt och spännande. Uppdraget på sjukstugan hör nog till mina finaste upplevelser som sjuksköterska. En bidragande orsak är mixen av akutvårdsplatser (regionen) och korttidsplatser (kommunen). Förutom avdelningsarbete får man dessutom på kvällar och helger ta emot akuta fall på mottagningen. Lägg därtill alla fina kollegor och mötet med härliga norrlänningar! Allt det här bidrar förstås till att övervinna tröttheten. Jobbet blir en stimulans i sig som tillför kraft.
När möjligheten till vila nu erbjöds, så blev jag därför förvånad över hur trött jag var. Den första veckan hemma sjönk jag i princip ihop och orkade inte företa mig så mycket. Jag hade inte heller några större krav, så jag njöt av tillvaron. Plockade med min tvätt, besökte frisören och ordnade med tid på bilverkstaden och biltvätten. Mot slutet av veckan märkte jag att krafterna började återvända.
Min andra lediga vecka fick jag tillbringa med Antons familj och barnbarn från Bankeryd. Vi tillbringade några dagar tillsammans i stugan och på helgen mötte Cathy upp. Mesta tiden hade vi turligt nog toppenväder för olika vinteraktiviteter. Veckan efter var det blött och tråkigt grått men det hindrade mig inte från att besöka Brita och mina andra två barnbarn i Sparreholm. Vi hade kul tillsammans och vädret bättrade sig så småningom. Jag njöt verkligen av att äntligen få tillbringa lite tid med ”livets efterrätt” under de här veckorna. Det roliga fortsatte när jag kommit hem. Lördagen fick Cathy och jag roa oss tillsammans med våra kontaktbarn i simhallen. Efteråt blev det ett besök på Mc Donalds enligt deras önskan!
Den sista veckan av ledigheten ägnade jag mig åt att plantera om våra tropiska växter, laga mat och baka. Dessutom fanns det nu energi att göra allt det där andra som jag varken hunnit med eller ens orkade tänka på då jag just kommit hem.
Den långsamma processen att återfå kraft och lust efter en intensiv period, blev på något sätt extra tydlig just under min februariledighet. Jag insåg än en gång, hur viktigt det är att tillåta sig själv att släppa alla krav då man verkligen behöver vila. Att ”lyssna in” sin kropp och själ och att låta dem bestämma takten för återhämtning.
Jag vet att livet ibland är komplicerat och att det kan vara svårt att hitta vilopauserna. Erfarenheten har ändå lärt mig personligen, att vi måste lära oss att prioritera rätt. Vi lever i ett samhälle där sociala medier och lyckohetsare vill diktera för oss vad som är viktigast. Allt för ofta hamnar då vårt välbefinnande på en undanskymd plats.
Det är bara du själv som kan välja en alternativ väg som främjar din hälsa och ditt välmående. Det är upp till dig att hitta de rastplatser du behöver och som passar dig i en orolig och hektisk tillvaro. Ingen annan kommer att göra det för dig!
