Månad: december 2024

Det finns många dofter som vi förknippar med den här tiden på året. Den doft och smak som kanske utmärker sig mest är saffran. Till julbaket hör lussekatten och den måste bara vara gul! Inte bara färgen är intensiv, utan också aromen, vilken ger de gula katterna en väldigt typisk smak. De flesta av oss har lärt sig från barnsben att älska den!

Saffran säljs i sin vanligaste förpackning i små påsar på 0,5 gram. Trots sin ringa vikt, så är det gula pulvret dyrbart. Den saffran som anses vara av högst kvalitet, säljs för uppemot 40 kronor påsen.

Det land som har störst produktion av saffran är Iran. Andra länder i Europa, till exempel Spanien, hjälper också till att förse oss med vårt obetvingliga behov av den här kryddan. Det finns numera även odlare i Sverige. Anledningen till att saffran är så dyrt hänger samman med den arbetsinsats som ligger bakom varje påse. Saffran kommer från en speciell krokusart och skördas från dess pistiller. För varje kilo saffran fordras det hundratusentals blommor och pistillerna måste skördas för hand!

Numera duger saffran till att integrera i andra recept än lussekatter: bullar och kakor av olika slag. Vi har även lärt oss av ursprungsländerna att det också kan vara supergott att spetsa vissa maträtter med aromen från kryddan.

Vad många inte känner till, är att saffran egentligen är ett gift. Om man får i sig 5 gram drabbas man troligtvis av kräkningar och blödningar. 20 gram räcker för att döda en människa.

Så mycket saffran är det emellertid svårt att få i sig på naturlig väg. I de små mängder som vi använder i julbaket har det ingen skadlig effekt. Så låt oss fortsätta att njuta av den dyrbara kryddan och minnas att bakom varje tugga av lussekatten ligger mycken möda och stort besvär!

Det finns mycket skräp på Youtube men har man bara förmågan att urskilja det som är bra, så är det å andra sidan en ovärderlig källa till information.

Jag började min lediga dag med att lyssna till en Podcast med den amerikanska urologen Rena Malik. Ämnet intresserade mig, eftersom det handlade om Prostatacancer. Jag har själv inte diagnosticerats med sjukdomen, inte heller har jag några symtom som tyder på att den finns närvarande i min kropp. Det betyder emellertid inte att jag kan dra en lättnadens suck. Prostatacancer kan leva ett tyst och obemärkt liv under många år, för att så småningom ge sig till känna. Själv har jag inte bett om att få göra en PSA-analys mer än en gång då jag nyss hade fyllt 50. Jag jobbade då i Afrika och var hemma på ett kort besök för att operera bort ett basaliom. Jag förklarade för dr Ebba Curman att min pappa hade dött i prostatacancer och att min bror också hade drabbats av sjukdomen. Min före detta chef på Urologen, dr Ahlstrand, hade därför uppmanat mig att låta testa mig efter att jag fyllt 50.

Distriktsläkaren på vårdcentralen ställde mig emellertid mot väggen. – Det är klart att vi kan ta ett PSA-test på dig. Men tänk först efter hur du är beredd att ta emot svaret i den situation du är i nu!

Jag tänkte efter – och kände att jag inte var beredd att ta emot vilket svar som helst. Sedan dess har det bara inte ”blivit av” att jag låtit testa mig och jag är nu 72 år! Knappast ett gott föredöme.

Jag är ändå väldigt motiverad att bygga upp min kunskap när det gäller prostatarelaterade sjukdomar. Kanske är det för att jag under ett antal år jobbade på Urologiska kliniken i Linköping. Lika mycket handlar det nog om att jag (och mina söner) lever i riskzonen på grund av genetiska faktorer. Dessutom hade min syster och systerdotter bröstcancer, vilket ökar risken ytterligare.

Podcasten var informativ och fascinerande. Dr Malik hade en poddgäst, nämligen professorn i urologi, dr Stacy Loeb.

Det första viktiga hon pratade om var hur man kan förebygga prostatacancer. Just prostatacancer beror till ungefär 50% på genetiska faktorer och till 50% på livsstilsfaktorer. Om man vet med sig att det finns anhöriga som drabbats av prostatacancer, så bör man därför själv testa sig tidigt för att kunna undvika att en eventuell begynnande cancer utvecklas till en aggressiv form (mitt dåliga samvete!).

När det gäller livsstilsfrågor, så tog dr Stacy upp den cancerogena födan, främst den som är baserad på rött kött och processat kött, till exempel bacon och salami, vilka räknas till grupp 1 cancerogener, dvs samma grupp som rökning och asbest. Annan typ av rött kött som får och gris räknas till grupp-2 cancerogener, dvs samma grupp som DDT och senapsgas. Ju mer växtbaserad föda som vi äter, desto mindre är risken för prostatacancer. Förutom att man på detta sätt undviker de cancerogena ämnena i kött, så tillgodogör man sig också ämnen i växter vilka är verksamma mot cancer, t ex antioxidanter. Lycopene är ett typiskt ämne som minskar risken för cancer och som är som mest verksamt i tillagade tomatprodukter (t ex ketchup, tomatsoppa, tomatsås och tomatpuré). En annan stor grupp som har viktiga hälsobringande egenskaper är de korsblommiga grönsakerna, där t ex kål och broccoli ingår. Även Sojaprodukter (som Tofu) har visat sig ha en bra effekt mot prostatasjukdomar, liksom nötter.

Genom att övergå till att äta en hälsosam växtbaserad kost kan man minska risken med 19% att drabbas av en dödlig prostatacancer.

Andra viktiga livsstilsfaktorer är fysisk aktivitet och att försöka undvika övervikt. Egenvård måste prioriteras. En sak vi alla kan göra är att minimera sittandet. ”En enda aktivitet är bättre än ingen aktivitet”. Det finns så många sätt att få fysisk aktivitet, man behöver inte gå till gymmet. Trädgårdsarbete kan duga gott, om det är den enda aktivitet vi hinner med.

Välbefinnande i livet och att hitta vägar att minska stress är viktigt för hälsan. Även social samhörighet är meningsfullt och värdefullt i kampen mot allvarliga sjukdomar. Det kan ske på olika sätt, det viktiga är att vi hittar ett sammanhang där vi trivs och känner gemenskap.

Alla dessa faktorer minskar risken för prostatacancer och kan även bidra till en ökad livslängd.

Jag tänker inte skriva något långt och fylligt inlägg den här morgonen, utan vill bara dela med mig av glädjen över att få äta en god frukost.

Jag har intagit ett otal frukostar under mitt liv, med väldigt varierande innehåll. Oavsett var jag har varit i världen och oberoende av vad frukosten innehållit, så är den här stunden på morgonen nästan helig för mig.

Kanske beror det på min uppväxt, där mamma alltid såg till att vi fick en bra frukost. Eller också är det bara så jag är funtad.

Jag kan i alla fall konstatera att jag aldrig haft några problem med min mage. Om det nu har berott på mina regelbundna frukostvanor eller på något annat vet jag inte.

Däremot finns det ju mycket forskning som pekar på att frukosten är den viktigaste måltiden på hela dagen.

Så om vi är rädda om våra kroppar och på bästa sätt vill bidra till en god hälsa, ska vi på allt sätt försöka bibehålla en god frukosttradition.

Idag tänder vi det första ljuset av 4 i adventsstaken. Jag har vistats på olika platser i världen men tror jag kan säga att just adventstraditionen har en speciell plats i vårt land. Ett medialt tecken på det, är den mycket emotsedda adventskalendern som varje år sänds i TV och Radio från första advent fram till julafton.

Advent kommer från latinets adventus och har innebörden ”ankomst”. Främst barnen ser fram emot julens ankomst, där ofta tomten intar en central plats. Föräldrar och andra vuxna kanske i stället får en lätt ångestfylld känsla, med alla förväntningar som finns på julklappar, julmat, julpynt och så vidare. Så förvandlas det som skulle vara en familjefest till en stressig period att överleva.

I vissa familjer är julen barnens mardröm, med missbrukande och misshandlande vuxna i deras närhet. För ensamma kan julen vara den högtid då isoleringen blir som allra mest påtaglig.

Och i väntan på julen ska det bakas, fejas, inhandlas och förhandlas var julfirandet ska äga rum. Finns det då något alternativ till vårt upptrissade adventsfirande?

Jag tänker framhålla det som många ser som utspelat, trivialt och meningslöst. För mig är det ändå det som ger julen och hela mitt liv en mening. När jag tänder de fyra adventsljusen, ett efter ett, så vill jag minnas honom som kom som ett ljus i mörkret för 2000 år sedan. Jesusbarnet i krubban hade varken tomtar eller julpynt omkring sig. I anspråkslöshet kom han för att visa en hel värld att det finns ett alternativ till det meningslösa. Att han kom i ringhet visar att hans gåva är till för alla, fattig och rik, hög och låg, lyckad eller misslyckad. Genom sin fattigdom har han gjort oss rika.

Rika på vad? Här garanteras inga materiella fördelar men däremot ett liv fyllt av mål och mening.

Jesus har redan kommit och många miljoner har redan fått uppleva hur han som är världens ljus också har kommit in med ljus och mening i deras liv. När jag tänder mitt adventsljus, så är det i tacksamhet att också jag får öppna mitt liv för ljusets livgivande kraft. Det ger mitt liv fäste. Det ger mig hopp trots allt kaos i världen. Det övertygar mig om att det finns en kärlek som övertrumfar allt hat och all ondska på den här planeten.

Det ljus som kom för att ge världen liv, ger också mig kraft att leva i en mörk tid. Kanske jag också kan få andra att rikta blicken mot det som är målet och meningen med advent.