Min uppsats hade ett avsnitt på slutet där jag försökte ta fram några praktiska tillämpningar av det som jag kommit fram till. En av dem handlade om att vårda miljön, att värna om både djur och växtlighet och att vara goda förvaltare av det som vi har makt att påverka. Allt det här sammanfattade jag i vikten att stå för en holistisk syn på tillvaron.
När min handledare kommenterade arbetet vid framläggandet så var det bara en sak han ville kritisera. Han gillade inte att jag hade dragit ”ekologiska slutsatser” av resultatet!
För mig var det ändå hög tid att börja tillämpa den inriktning som jag hade fått. När vi något år senare inledde arbetet i Carnot i västra delen av Centralafrikanska republiken, så var våra främsta uppgifter att undervisa blivande pastorer och deras respektive.
De blivande pastorernas verklighet var tuff. De skulle snart komma till fattiga församlingar som ofta saknade möjlighet att ge sina anställda lön under en stor del av året. Hur kan man klara sig då? Parallellt med de teoretiska studierna startade vi ett gemensamt projekt med smådjursuppfödning. Vi började med kaniner och sedan utökades djuren med getter och får. I de afrikanska byarna strövar getter och annan smådjursboskap omkring fritt, till mångas förtret eftersom de förstör grödor och trädgårdsland. I projektet visade vi på att det är möjligt att hålla djuren på en liten och begränsad yta, samtidigt som man förser dem med föda. Vi gjorde som klass gemensamma utflykter till skogen för att skaffa virke till inhägnader. Favoritfödan för kaninerna var en häck med angolabönor som vi odlade för syftet. Bönorna hade jag fått på den katolska missionen som låg en bit nedanför. Kaninerna hade jag fått köpa på en annan katolsk mission cirka 20 mil norröver i landet. Medan många av mina svenska kollegor var ganska skeptiska till det här projektet, så hämtade jag mycket inspiration och uppmuntran från det holistiska tänkande som präglade våra katolska kollegor.
Att hålla djuren på ett begränsat område, skapar också nya möjligheter att förbättra jorden genom gödsel som man får på köpet. Det orsakade mycket förundran, hur vi på det sättet kunde förvandla en yta som varit i det närmaste steril, till fruktbart land. Bland våra studenter och överhuvudtaget i kulturen fanns ett traditionellt motstånd för att använda gödsel till att odla grödor som man sedan skulle äta. När våra elever såg att det fungerade, så omfamnade man den nya kunskapen utan reservationer.
Det var en härlig tid med många gemensamma upplevelser. Tyvärr var vi tvungna att avbryta vårt kontrakt i förtid, på grund av en farlig malaria som drabbade min fru. Många år efteråt har emellertid människor vittnat om hur berörda de blev av det här projektet och hur mycket det har betytt för dem.
