På 1970-talet var det en hel del ungdomar som försökte sig på att leva i kommuniteter. Motiven var olika men ofta fanns det en fascination för gemenskapstanken. Vänstervågen var en influens, där kommunismens ideal var ett förkastande av kapitalismen och en dröm om ett samhälle fritt från girighet och exploatering. Många av de drömmarna bleknade bort när vänstergenerationen hade vuxit upp. Andra grupper förenades av en och samma ideologi där omsorgen om de ensamma, utsatta och behövande stod i centrum. Många av dessa ungdomar övergav kommunitetslivet i och med att familjer formades. Det var ofta svårt att förena privata intressen med den påtvungna solidariteten. Dessutom upptäckte man efterhand hur olikheter hos gruppens individer snarare hotade att spränga sönder än att konsolidera sammanhållningen.
När Akademihus nu har satt igång ett projekt med Coliving, så bygger man förvisso vidare på den tanken att kommunitetliv i grund och botten är något bra. En viktig aspekt är att de studenter som berörs av projektet, ska kunna känna gemenskap och trygghet i ett samboende med andra. Tanken är att var och en ska ha sina egna utrymmen på en begränsad yta. De stora och energikrävande utrymmena delas mellan ett antal personer.
På det här sättet kommer man att kunna göra stora miljömässiga vinster i framtidens studentboenden, förutom den vinst det innebär att få dela gemenskapen med andra.
Jag tycker det här är en jättespännande idé och hoppas på att den kommer att få genomslag även längre upp i åldrarna. Coliving passar säkert inte alla men det vore utmärkt för dem som längtar ut från isolering och samtidigt vill bidra till ett miljövänligare samhälle.
