Beslutet innebar att jag på ett mer hängivet sätt vågade dyka ner i teologins värld . Allt var intressant men fokus kom för min del att hamna i Nya Testamentets exegetik. Mycket berodde nog på vår eminente lärare Lennart Thörn, som hade förmågan att väcka nyfikenheten inför det outforskade. På våra exegetiklärares lektioner försågs man med verktygen för att jobba vidare och gräva på djupet i texter och kontexter.
När de tre åren var över blev jag erbjuden att läsa vidare i Frankrike för att ta en fransk magisterexamen i teologi (Maîtrise ès Théologie). Familjen hade nu utökats med ytterligare en son, Anton. Meningen var att utbildningen skulle tjäna som en språngbräda för ett arbete i Centrafrikanska Republiken. Genom att under 2 år vistas i en franskspråkig miljö, kunde vi också få språket på köpet. Vi beslutade oss för att våga anta utmaningen, tog vårt pick och pack och åkte de dryga 200 milen ner till språkskolan i Chambon-sur-Lignon.
Efter några innehållsrika månader i det natursköna Centrala bergsmassivet flyttade vi till staden Mantes-la-Jolie cirka 5 mil väster om Paris. Det var dags för mig att börja på fakulteten i Vaux-sur-Seine. En ny miljö, nya studiekamrater , en annan kultur och ett nytt språk. Det var ingen lätt inledning och i början misströstade jag nog att det skulle gå vägen.
Undan för undan kunde jag ändå följa med i lektionerna och kunde tillgodogöra mig den fina undervisningen på hög nivå. Så småningom började jag att jobba vidare på den tanke som slagit rot i Örebro. Jag ville hitta ett tema som kunde bli en ledstjärna, inte bara i mitt teologiska tänkande utan för hela min fortsatta inriktning som människa.
