Läste på morgonen i dag att forskare tror sig ha hittat hemligheten bakom åldrandet och att man nu kan gå vidare för att försöka bevara människan ”evigt ung”.
Det ska bli intressant att följa den vidare utvecklingen av den här forskningen. Jag lär inte uppleva något revolutionerande i min livstid och frågan är om jag vill det? Förutom alla frågor som uppkommer gällande konsekvenserna, varav en är befolkningstillväxten på vår redan överbelastade planet, så finns det något skevt i försöken att överlista de naturliga lagarna.
Visst – åldrandet kan verka skrämmande, Vårt livsutrymme begränsas, vi förlorar vår fysiska förmåga och ibland även vår mentala kapacitet. En ännu större ångest kan människan känna inför döden. Att livet bara ska utsläckas en dag och allt ta slut. För en del känns det som början på något nytt, vilket innebär hopp. Andra tror att det bara kommer att vara som att kastas ut i ett stort tomrum, där existensen försvinner. Det är kanske än mer ångestladdat.
Trots detta – finns det något mer naturligt än att åldras, för att till slut dö? Det är vår ”allvetande” och ”allsmäktiga” generation som har ifrågasatt det naturliga i den processen och som nu försöker att bemästra den. Då vi läser om historiska gestalters förhållningssätt så står det om dem att de vid sin höga ålder var nöjda med livet och mätta på att leva. Dessa människor möter jag i mitt dagliga liv också i dag och jag betraktar dem som vägvisare och som kloka.
En av mina favoritsånger är den som Alan Jackson så fint sjunger och den har blivit min ledstjärna:
The older I get
The more I think
You only get a minute, better live while you’re in it
’Cause it’s gone in a blink
And the older I get
The truer it is
It’s the people you love, not the money and stuff
That makes you rich
And if they found a fountain of youth
I wouldn’t drink a drop and that’s the truth
Funny how it feels I’m just getting to my best years yet
The older I get
The fewer friends I have
But you don’t need a lot when the ones that you got
Have always got your back
And the older I get
The better I am
At knowing when to give
And when to just not give a damn
And if they found a fountain of youth
I wouldn’t drink a drop and that’s the truth
Funny how it feels I’m just getting to my best years yet
The older I get
And I don’t mind all the lines
From all the times I’ve laughed and cried
Souvenirs and little signs of the life I’ve lived The older I get
The longer I pray
I don’t know why, I guess that I’ve
Got more to say
And the older I get
The more thankful I feel
For the life I’ve had and all the life I’m living still.
