Tisdagen den 19 oktober 2004 hade jag som vanligt varit en bra stund på jobbet som vårdcentralschef i stadsdelen Skäggetorp i Linköping. Vi skulle ha vårt morgonmöte men den medicinskt ledningsansvarige läkaren dök konstigt nog inte upp. När hon sent omsider anlände, så märkte jag genast att något var fel. Hon var upprörd och gråtfärdig. Så talade hon om anledningen.
Hon var just färdig att bege sig till dagens arbete på vårdcentralen, då hon hade kastat en blick ut genom fönstret. Från sin lägenhet på Kanberget i Linköping såg hon då 2 människor ligga på cykelvägen cirka 50 meter från huset. Hon kunde urskilja att det var ett barn och en vuxen kvinna. Hon visste inte vad som hänt men skyndade sig ut från lägenheten och sprang ner till dem. Genast konstaterade hon att de var allvarligt skadade och ringde 112. Samtidigt försökte hon göra upplivningsförsök men insåg snart att det var fruktlöst. Den lilla pojken och den medelålders kvinnans liv gick inte att rädda.
Min kollega var naturligtvis väldigt traumatiserad av det hon varit med om. Det som hänt berörde oss alla djupt och vi försökte stötta både vår MLA och varandra.
Snart kom nyheten ut om att det inträffat ett dubbelmord i Linköping på en 8-årig pojke vid namn Mohamad och den 56-åriga kvinnan Anna-Lena. Hon var lärare och på väg till sitt jobb då hon upptäckte vad som höll på att ske med den lille pojken. Någon hade sett att hon försökte rädda Mohamad. Då blev hon själv offer för mördarens kniv. Ingen hade däremot kunnat ge ett närmare signalement på mördaren, som snabbt försvunnit.
En förstämning la sig över hela staden efter mordet. För Mohamads föräldrar och familj var det naturligtvis fruktansvärt tragiskt. Föräldrarna drev en butik mitt i centrala Linköping och visste inte heller om det som hänt avspeglade en hotbild. Oron – men också sorgen – gjorde att man snart stängde ner och sålde verksamheten.
Trots ett intensivt spaningsarbete så förblev dubbelmordet olöst i 16 år. Just då man var på väg att förpassa det till ett sk ”cold case”, vilket innebär att man inte längre bedriver något aktivt spaningsarbete, så prövade ledaren av brottsutredningen Jan Staaf något nytt. Han beslutade sig för att ta hjälp av dna-släktforskning som ett verktyg i ett sista försök att lösa fallet.
Jan vände sig till Peter Sjölund, expert på DNA-släktforskning. Det ledde till att mördaren Daniel Nyqvist ganska snart kunde gripas.
I går, den 7 januari, hade den nya serien ”Genombrottet” premiär på Netflix. Den har genomgående fått bra recensioner så jag kan nog rekommendera den utan att själv ha hunnit se den. Jag kommer definitivt att titta på den här skildringen. E
tt drama som jag den där ödesdigra dagen upplevde på nära håll men samtidigt önskar vore ogjort.
