Du är en stjärna! Det något provocerande påståendet tog form som en tanke, då jag lyssnade till en mycket intressant podd häromdagen. Avsnittet jag lyssnade på består av 2 delar som går under namnet Alltings slut. Jag hann bara lyssna på den första delen men det gav mersmak till att också ta mig an den andra delen.
I den första delen får vi ändå veta att ursprunget till beståndsdelarna i vår kropp kommer från stjärnorna. Vi är alltså uppbyggda av stoft från stjärnor. En hisnande tanke, eftersom diskussionen ofta stannar vid konstaterandet av att kroppen består av jordisk materia.
Kunskapen om att vår historia egentligen tar sitt ursprung i universums stjärnstoft har väl i det dagliga livet inte så stor praktisk betydelse. Däremot visar det på något som hela podden vill framhäva. Det som pågår på vår planet jorden, är bara en liten del i ett oändligt och stort skeende. Mer och mer anser sig vetenskapsmännen kunna beskriva och förklara universums historia och universums framtid. Det är ett skeende som tog sin början vid universums födelse för många miljarder år sedan och som ska sluta med alltings undergång efter ytterligare miljardtals år från vår existens räknat.
Det kan låta apokalyptiskt men ligger så långt i framtiden att vår människoart förmodligen inte finns kvar i den form vi existerar i idag. Det som kanske är viktigare för oss att konstatera, är att vi hör samman med universum och att det finns en samverkans harmoni. Att just vi finns till och att vår planet är så väl anpassad för allt liv som existerar är ett stort under. Vi befinner oss i ett moment i det här skeendet, då de fysiska och biologiska betingelserna gör att vi kan leva och ge liv åt våra efterkommande; då vi kan arbeta, skapa och njuta av allt som passar så perfekt in på det vi behöver för vår existens.
Att just jag får leva i det här lilla momentet av det stora som pågår fyller mig med både glädje och förundran. Mer än någonsin känns uppmaningen att fånga dagen, Carpe diem, som fylld med en stor och viktig betydelse. När det gäller universums utveckling från sin början och till sitt slut, kan inte människan avbryta eller ändra den pågående processen.
Däremot finns vi här och nu och vår uppgift är att ta vara på den stund vi har på jorden men också att försöka vårda det som är oss givet. Vi hör nämligen samman med universum och universum hör samman med oss.
