Fascinationen för ett holistiskt förhållningssätt har mejslats ur syntesen av teologiska studier, erfarenheterna från mina år i Afrika och på Haiti samt ett kontinuerligt personligt intresse. I botten finns en övertygelse om vikten av att kämpa mot den tendens till dualism som genom människans historia ständigt manifesterar sig i nya former. I vår tid är det motsättningen mellan teknologins framsteg och människans behov av att få sitt sammanhang bekräftat som ofta lyfts fram. Känslan av sammanhang kan vara svår att infinna sig ett samhälle där man bara är en liten kugge i ett stort maskineri.
Förmodligen är det en av orsakerna till det ”tillbaka-till-naturen-fenomen” som vi upplever i dag. Det är en slags ”motrevolution” i ett samhälle som under så lång tid har präglats av ett ensidigt upphöjande av tekniska landvinningar. Där finns en längtan efter att återigen ge utrymme för känslan av samhörighet med naturen. Det yttrar sig också då naturligt nog i en kritisk attityd mot de delar av tekniken som verkar nedbrytande på miljön. En annan ingrediens i den här rörelsen är viljan till delaktighet, från början till slutet, i processen av att frambringa det vi stoppar i oss själva och våra barn. Det handlar om att få vara medskapare i alla etapper, i stället för att bara konsumera det färdigproducerade.
Med det holistiska perspektivet som bakomliggande drivkraft, öppnar sig en möjlighet att inta en avspänd inställning till karriärshets och prestationsförväntan. Det ger mod och förstånd att tacka nej till de val som utgör hinder att ge skapelsen plats i livet.
Det känns mer och mer viktigt, att bekräfta den helande inverkan som skogen, fågelsången, blomdofter och naturens färgprakt har på människans liv. För mig har det varit en känsla av att komma hem, en upplevelse att få bottna i tillvarons mening.
