Hoppas – trots allt (6)

Bland de svåraste kriserna att hantera, är sådana som beror på skoningslös kritik och hänsynslösa omdömen från andra människor. Personer i höga ansvarspositioner är utsatta och får ofta skulden när saker och ting går fel. I vissa fall kan det handla om uppenbara fel som begåtts, medvetet eller omedvetet. Då uppstår lätt en sorts ”dubbel kris”. Förutom de konkreta följderna av det inträffade, till exempel att bli sparkad från sitt jobb, läggs dessutom en moralisk skuld ovanpå allt det andra. På ett annat sätt än vid ”normala” kriser, dras också familjen med i de negativa konsekvenserna av det som hänt. Därför är det inte säkert, att anhöriga kan mobilisera sitt stöd. Skulden hos den drabbade blir ännu större, på grund av familjens utsatthet.

Om vännerna drar sig undan och tystnar kommer den stora tomheten. Det för med sig en ofattbar sorg. Relationer är ofta läkande och därför behöver vi sträva efter att komma ur isolering och ensamhet. Helande äger normalt rum i relationer. I ett utsatt läge behöver vi någon som lyssnar och som tar ställning för oss, på samma gång som den personen kärleksfullt ifrågasätter oss.

Samtidigt är det viktigt att betona, att en tids tystnad inte behöver innebära en katastrof. I tystnaden kan det bli möjligt att lyssna in vem jag är och vad jag själv vill. Drömmar om självförverkligande som kanske har trängts undan vaknar till liv igen. Krisen skapar en möjlighet att ändra kurs i enlighet med den självkännedom som den har skapat. Den ökade mognaden och insikten om vad som är viktigt, gör att man också vågar släppa rädslan för vad andra ska tänka och tycka. Man vågar följa sitt eget hjärta!

Möjligheten till återhämtning

Psykiatern Boris Cyrulnik kom levande ut ur 2:a världskriget men var ett svårt traumatiserat barn. 70 år senare berättar han om hur det kan vara möjligt att resa sig och gå vidare, även efter svåra upplevelser (2009). Han grundar den övertygelsen inte bara på sin egen personliga upplevelse. I sin egen praktik har han sett bevis på hur det är möjligt. Cyrulnik är en förgrundsfigur bakom begreppet ”resiliens”, vilket vi ofta översätter med ”återhämtning”. Ordet kommer från latinets ”resilire” som betyder ”studsa tillbaka”. Liksom fjädern spänns ut igen då man har tryckt ihop den, så finns det hos de flesta människor en läkande förmåga till återhämtning. Även efter det att tillvaron blivit ”ihoptryckt” på grund av kriser och svåra upplevelser (2011).

Faktorer som påverkar återhämtningen

Man brukar tala om tre avgörande faktorer som spelar en avgörande roll för en krisdrabbad människas möjligheter att återhämta sig.

1. Vilken karaktär har händelsen? Det är inte alltid händelsens omfattning som avgör hur mycket en människa påverkas. Vid en nära anhörigs dödsbädd likaväl som vid en stor katastrof, kan information om vad som pågår göra att jag känner mig delaktig. Framför allt är det upplevelsen av att mista kontrollen över situationen och mitt eget liv som kan motverka en positiv återhämtning. Även förlusten av resurser, kroppsliga eller materiella, kan göra det svårt för en människa att ta sig upp ur krissituationen.
2. Vem är jag som individ? Det är ett allmänt accepterat faktum att vissa individer bättre klarar av att resa sig ur en krissituation och gå vidare efter en katastrof. Naturligt nog har de sårbara i samhället, som barn och gamla samt sjuka människor, sämre förutsättningar att klara av en svår situation. Hur kommer det sig att det också bland vuxna, friska människor finns en skillnad i hur man klarar av svårigheter och kriser?
   Om en individ har gått igenom en svår händelse förut och även klarat av den, innebär det ofta att man stärks och har större möjligheter att hantera ytterligare en kris. Jag glömmer aldrig då jag på femårsdagen efter jordbävningskatastrofen på Haiti, fick ta del av överlevande människors vittnesbörd. Deras berättelser om hur de drabbats skakade om mig rejält. Samtidigt var det här människor som kommit på fötter igen och som med tillförsikt blickade framåt. Deras samstämmiga vittnesbörd var: – Vi är bättre rustade nu! Sara Hedrenius, överlevande efter Estoniakatastrofen säger: – ”Jag förväntar mig inte ett liv utan motgångar, de är en del av livet. Naturligtvis har jag varit med om jobbiga saker efter Estonia, men jag känner ett självförtroende i att jag klarar det mesta och att det går att leva vidare.” (Intervju i Expressen 12 aug 2009).
   Cyrulnik, liksom många andra, har visat att en bra anknytning under uppväxten kan minska risken för även genetiskt sårbara barn att hitta vägar ut ur kriser. Andra viktiga faktorer är känslan att ha kontroll över sitt liv, en optimistisk inställning och andlighet.
3. Vilket stöd får jag i den svåra situationen? Redan i den akuta fasen är människor i behov av krisstöd. Det är viktigt att möta drabbade människor nära det inträffade. Sammanhållningen inom familjen, bland vänner eller i sociala grupper i samhället är betydelsefullt.