I den här boken har jag försökt visa på möjligheter att resa sig upp ur livskriser. Jag har också velat förmedla något mer. Den smärtsamma erfarenheten och de sår krisen orsakar, behöver inte innebära att man stukad haltar vidare resten av livet. Ärren kommer för alltid att finnas där och kan orsaka smärta vid minsta beröring. Obehagliga minnen kan dyka upp utan förvarning och göra att man mår dåligt. Ändå är det viktigt att ta tillvara helandets process, som verkar i positiv riktning. Även om livskrisen har gjort oss mer sårbara, är det just utifrån den erfarenheten som nya möjligheter öppnar sig.
Vad är det vi bör tänka på, då vi redan är ”på väg”, så att den positiva utvecklingen fortsätter och vi inte dras tillbaka till det mörka och destruktiva?
Att kunna se sig själv i spegeln
Ju mer distans vi får till händelsen som orsakade krissituationen, desto större möjlighet har man att reflektera över sin egen del i det som inträffat (om man överhuvudtaget varit delaktig). Det ligger en positiv möjlighet i den processen. Förut har livet spunnit på och hetsen i ekorrhjulet har omöjliggjort en ärlighet mot sig själv. I och med krisen har svagheterna kommit upp till ytan och begränsningarna har blivit så tydliga.
Att våga se sig själv i själens spegel kan kännas förödmjukande. Om man hela livet har levt med en förvrängd självuppfattning, kan det vara svårt att acceptera den nya bild som träder fram. Ändå är det ett viktigt steg framåt, eftersom det leder till en större självinsikt. Den självinsikten kan förhindra att man återigen hamnar på botten av brunnen. En ökad självkännedom ger också en möjlighet att kunna acceptera sig själv för den man är. Det ger frimodighet att kunna välja andra vägar i livet.
Att visa respekt för sig själv
En viktig egenskap i livet, är att man inte tar sig själv på för stort allvar. Att kunna skratta åt sina egna tramp i klaveret är ett tecken på inre mognad. Däremot missar man lätt, att den inställningen samtidigt förutsätter en respekt för sig själv. Det är bara den som har accepterat bilden av sig själv, som också vågar avdramatisera sina egna svagheter, samtidigt som man uppmuntrar en utveckling av det man är bra på.
För många människor har just krisen blivit en vändpunkt, där både mötet med sig själv och accepterandet av den man är fått positiva konsekvenser. När man kör huvudet i väggen inser man i bästa fall sina egna begränsningar på ett bättre sätt. Det innebär också en möjlighet att erkänna sina styrkor. På grund av både andras förväntningar och de krav man har på sig själv, kan det vara sidor och egenskaper som har blivit undertryckta eller till och med förnekade.
Möjligheten att plötsligt kunna bejaka sig själv och det man är bra på, innebär en enorm frihet. I stället för att kämpa mot strömmen, är det som att ge efter och flyta med, utan att egentligen anstränga sig. Det är som att plötsligt kunna släppa lös enorma krafter i sitt liv.
Att våga kapa förtöjningarna
Människor i dagens samhälle utsätts för hård press från sin omgivning. Utan att förringa allt det positiva i uppmuntrande hurrarop från kollegor, kompisar, chefer, finns det samtidigt ofta en underton av outsagda förväntningar. Åtminstone kan det upplevas så av individen. Frågor om utbildning, karriär och den senaste semesterresan kanske känns som en värdering i stället för ett genuint intresse. Det har betydelse hur man bor, vilken bil man har, vilka märkeskläder man har på sig. Allt det här blir stressfaktorer som sätter press på oss att ständigt prestera mer, inte mindre. Prestigen är viktig för självkänslan. Det är så lätt att ”självförverkligande” blandas ihop med tecken på den yttre framgången.
Många är de som vittnar om att det var på grund av krisen som man tvingades att lämna de trygga förtöjningarna. Just i det ögonblicket kan det kännas som om världen rasar samman. Då är det viktigt att det finns ett nätverk som stöttar. En del människor saknar det och då kan krisen leda i motsatt riktning.
Om man, med hjälp av familj, goda vänner och professionellt stöd, lyckas återfinna fotfästet igen, kan krisen i stället bli utgångspunkten för en positiv process. Den innebär att man reflekterar över vad man vill med livet. Så småningom kommer insikten att kaoset innebar det första steget ut mot friheten. En möjlighet att våga gå sin egen väg.
I stället för att bara hänga med i det som många tycker är naturligt och självklart, kan man få en självkänsla som gör det möjligt att utveckla nya sidor i sitt liv, i stället för att bara vara en imitatör.