Jom Kippur

I dag firas en av de största högtiderna i den judiska kalendern, nämligen Försoningsdagen (hebreiska jom kippur). Den faller tillbaka på förordningen i 3:e Moseboken, kapitel 16 och versarna 29-31: ”Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utför något arbete. Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga.”

Jom kippur firas 10 dagar efter det judiska nyåret, rosh hashana. Under ett dygn ska man då fasta och försöka att inte lägga sin energi på världsliga ting.

Det centrala i högtiden är att människan vänder sig till Gud för att be om förlåtelse och tillgift för synder som man medvetet eller omedvetet har begått. En viktig tanke är samtidigt, att man ska fokusera på förlåtelse från och till sina medmänniskor innan man ber om Guds förlåtelse. Relationen till medmänniskorna är alltså intimt sammanknippad med gudsrelationen.

I ljuset av det som sker i Mellanöstern just nu, kan den här dagen med dess djupa betydelse av försoning verka malplacerad. Kan man överhuvudtaget ana en vilja till försoning och förlåtelse mellan de motsatta parterna i konflikten? Snarare verkar klyftan bli större för varje anfall och för varje robot och missil som avfyras.

På årsdagen av attacken den 7 oktober lyssnade jag på ett inlägg där jag ändå kunde skymta en strimma av hopp. Bland alla inslag fanns där en intervju med 2 kvinnor, en judinna och en palestinier. De har startat ett nätverk för dialog och försoning. Poängen med de möten som sker där, är att man ska kunna samtala om situationen utan att skuldbelägga varandra. Om jag förstod syftet rätt, så vill man på det sättet ”underifrån” hitta konstruktiva lösningar som kan främja fred och försoning mellan de båda folkslagen.

När vi blickar tillbaka på försöken som gjorts att hitta lösningar på konflikten i Mellanöstern, så är det uppenbart att det mesta som presenterats i mer eller mindre storslagna dokument och ordalag, har blivit utan effekt. I stället har konflikten spridit sig i regionen med inflytelserika aktörer som bakom kulisserna styr händelseutvecklingen. Några positiva resultat har vi inte sett, däremot en ond spiral av våld, hat och inte minst lidande för befolkningen.  

I dag tror jag vi har en stor anledning att meditera över det budskap som Jom Kippur vill förmedla till oss. Mitt i en värld där omständigheter talar ett motsägelsefullt språk, så finns det ändå en väg till Försoning. Den försoningen börjar inte i högtidliga deklarationer av stora ledare och den låter sig inte heller nedslås av andra ledares oförsonlighet. Om vi på mellanmänsklig nivå vill bejaka försoningen och praktiserar den mot alla odds, så kan vi hitta en framkomlig väg i omöjligheternas väglösa land.

Det är också hemligheten till vår försoning med Gud. När vi kommer fram till Honom och ber om förlåtelse, så säger han till oss: Gå först och försona dig med den du har något otalt med! Sedan kan du komma tillbaka till mig och ta emot förlåtelse (Matteusevangeliet kapitel 5, vers 23-24).

All försoning bygger på uppriktighet. Om vi är uppriktiga i vår vilja till försoning, så finns det också en väg framåt, där vi är lika villiga att ge som att ta.

.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

av administration

Framför allt medmänniska. Dessutom egenföretagare och bloggare som vill dela med mig av upplevelser som berikar livet, samt inspirera och uppmuntra till ett hälsosamt och uthålligt levnadssätt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *