Någon att dela livet med

Den näst sista terminen på utbildningen förändrades livet ganska radikalt, dock på ett positivt sätt. Jag fastnade för en attraktiv kvinna som studerade till barnsköterska i Linköping. Mina känslor för henne besvarades positivt. Våra liv flätades samman och efter en kort förlovningstid så gjorde vi slag i saken. Det blev bröllop i Öjungs vackra kyrka i Hälsingland, varifrån hennes släkt kom.

Även om vi med ganska stor smärta bröt upp från vår relation 26 år senare, så förtar det inget av den kärlek som lyste upp min tillvaro under många år efter att vi hade gift oss. Efter gymnasietiden plågades jag av en ganska stor ensamhetskänsla men tvekade samtidigt att ge mig in i en relation. Nu hittade jag äntligen någon att dela mitt liv och mina tankar med. Det var härligt att kunna bejaka längtan efter att få älska en människa, samtidigt som hon uppenbarligen också gav gensvar på min kärlek.

Både min dåvarande fru och jag hade sedan barndomen upplevt en längtan att få arbeta utanför Sveriges gränser. Däremot hade vi olika önskemål gällande vilket land vi skulle åka till. Hon ville till Brasilien medan jag drogs till Asien. Ändå var vi nog båda ganska öppna inför det alternativ som skulle visa sig möjligt.

Innan giftermålet så hann vi med 2 viktiga resor tillsammans.

Vi begav oss upp till Örebro för att prata med två av Örebromissionens förgrundsgestalter: Jean Malm och Ola Berg. De hade gett oss en ganska begränsad ”audiens” och vi blev rätt så bryskt bemötta. Trots att vi inte hade nämnt Brasilien, så ägnade de i ganska barska ordalag mesta tiden åt att tala om hur olämpligt det var att åka just dit. När vi till slut fick ordet så informerade vi om att vi faktiskt var öppna för att både tänka nytt när det gällde den geografiska inriktningen och hur vi skulle arbeta. De blev lite tagna på sängen och tonen mjuknade betydligt. Därefter hade vi känslan av att attityden var mer öppen till att ge oss stöd i vår fortsatta planering.

Vi reste dessutom tillsammans till England på en konferens anordnad av en organisation som arbetade med hälso- och sjukvård i några av de ”glömda” länderna i Mellanöstern. Den konferensen förde oss i kontakt med en annan organisation som bedrev ögonsjukvård i Afghanistan. Genom paret Marita och Weine Widar vilka jag kände sedan tidigare och som redan arbetat i ögonsjukvård i Afghanistan, fick vi mer information. De påverkade oss på ett positivt sätt att förbereda oss på ett spännande uppdrag i det här mytomspunna landet.

Det föll sig därför naturligt att jag sökte tjänst som sjuksköterska på ögonkliniken i Örebro. Vi hade redan innan antagit en förfrågan att komma och arbeta som gemensamma ungdomsledare i Vretstorp, som ligger 4 mil väster om Örebro. Min fru tog där den största biten, eftersom min  tjänst i Örebro var på 100%.

På ögonkliniken välkomnades jag varmt den första dagen av överläkare Stenström. Han var den kanske mest framträdande av Sveriges ögonspecialister på den tiden. Jag minns hans enormt stora händer och undrade hur så stora labbar kunde hålla i så fina instrument och utföra ett så skickligt arbete med mikroskopisk precision. Samtidigt med allt det här, hade en dörr öppnats för att jag skulle kunna få specialistutbildning i ögonsjukvård på en institution i England, som förberedelse för arbetet i Afghanistan Allt verkade perfekt tajmat och förberett.

Men det gick inte riktigt som vi planerat.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

av administration

Framför allt medmänniska. Dessutom egenföretagare och bloggare som vill dela med mig av upplevelser som berikar livet, samt inspirera och uppmuntra till ett hälsosamt och uthålligt levnadssätt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *