Att få avnjuta mat där man själv varit delaktig i tillblivelseprocessen är något alldeles speciellt. Ännu mer njutbart blir det, om ingredienserna som används har producerats med hjälp av den egna mödan.
Var jag än har befunnit mig i världen på arbete, så har det känts viktigt för mig att odla egna grönsaker. I perioder då det varit möjligt, har jag även försökt bli så självhushållande som möjligt på kött. Det har då handlat om mindre djur som ankor, höns, kalkoner, grisar, getter och får. Under en tid i Afrika hade vi tillsammans med eleverna på pastorsskolan en mindre kaninuppfödning.
Förutom glädjen att få äta det man har lagt så stor möda och tid på, så har de här erfarenheterna gjort att jag även värderar mat som inte producerats av mig själv på ett annat sätt. Om man som vi försöker köpa ekologiskt och närproducerat, så är man medveten om hur mycket arbete och risktagande som ligger bakom den färdiga produkten. Det gör att man också är villig att betala ett högre pris för de matvaror som går att följa i processen.
I dag åt jag till lunch en måltid där åtminstone basfödan var producerad av mig själv. Jag har denna sommar odlat 11 sorters potatis i min trädgård. Det var inte med beräkning det blev så. Jag köpte först 2 sorter. Därefter kom min fru med några överblivna potatisar som hade börjat gro. Slutligen så köpte jag ganska sent en låda med 8 sorters potatis.
Det har varit ett bra potatisår och skörden har hittills varit riklig av de sorter vi tagit upp. Potatisen är dessutom ovanligt jämn, fin och fri från röta.
Lite på måfå köpte jag sorten ”Violet queen”. Den såg spännande ut och lockade till nya upplevelser. Jag odlade innehållet i påsen på det minsta landet. De lila knölarna visade sig vara förvånansvärt livskraftiga och gav mångfalt tillbaka, åtminstone 20 liter.
Vi hade ingen aning om hur potatisen skulle vara men till vår häpnad så fanns den lila färgen inte bara i skalet. Hela potatisen, även köttet, var vackert lila. Det såg faktiskt lite konstigt ut och vi smakade på den lite avvaktande. Den var god!
Enligt beskrivningen så beror den lila färgen på en antioxidant som finns i riklig mängd i potatisen.
Idag har jag alltså avnjutit några av de sista knölarna av den här sorten. Tillsammans på tallriken fanns något annat som tyvärr inte är så vanligt i Sverige, nämligen Ntaba eller get. I Afrika är det en vanlig rätt och den tillagas på ett mycket smakligt sätt. Det finns importörer av afrikansk mat som säljer getkött, så även i Örebro.
Jag njöt verkligen av den smakliga måltiden, som både påminde mig om det älskade Afrika men också om min egen trädgård med växter som tacksamt ger återbäring för allt arbete som lagts ner.
