Jag har kämpat med en hel del språk under år som gått. En del av dem har jag bara nosat på, andra har jag förkovrat mig mer i. Även om det är få där jag har uppnått en acceptabel nivå, så tycker jag ändå inte att den tid jag lagt ner har varit förgäves. Ett språk är nämligen en dörr in till själva kulturen hos ett folk. Genom att studera ett folks språk, ökar också förståelsen för hur man tänker, lever, berättar, sjunger, känner…
När jag nu återigen lägger ner tid på att lära mig glosor, fraser och verbböjningar på ett språk som jag verkligen vill fördjupa mig i, så slås jag än en gång av hur både ord och uttryck avslöjar en hel del av den underliggande kulturen. Det ger mersmak och triggar till att få ytterligare kunskap om den miljö i vilken språket uppstod.
När jag läste franska på gymnasiet för 55 år sedan, så handlade mycket om grammatik. Trots att det blev 5 års studier, så kom det nog som en chock då jag väl på plats i Frankrike insåg att jag möjligen förstod en del men absolut inte kunde konversera på franska! Jag vet att jag delar den upplevelsen med många som kan ståta med en godkänd gymnasiefranska.
Hemligheten – och det gäller både franskan och andra språk jag lärt mig – har varit och är fortfarande att man behöver lära sig språket på plats. Det är då vi vistas i landet, lyssnar på språket och själva försöker att konversera med människor i vardagslivet, som polletten trillar ner. Naturligtvis beror det på inlärningens intensitet. Jag tror dessutom att det har att göra med att språket placeras i sitt sammanhang, i sin kultur. Att registrera hur ett språk fungerar i folkets liv och vardag, leder till en större förståelse, vilket underlättar inlärningen.
Nu har vi inte alltid möjlighet att under längre tid plantera oss i det område där ett visst språk talas. Det innebär inte att det är bortkastat att studera språket på hemmaplan. Själv har jag lagt åt sidan alla stora ambitioner då jag tar mig an ett nytt språk. Jag vet att jag inte än en gång kommer att kunna bosätta mig någon längre tid där språket talas. Däremot så finns det ett stort egenvärde i att studera språket, även om det bara är på min personliga nivå. Ord och meningsbyggnader väcker min nyfikenhet och gör att jag gärna vill upptäcka mer av bakgrunden och orsaken till att man uttrycker sig på ett visst sätt.
Jag är nog ganska medelmåttig på att ta till mig ett nytt språk. Det hindrar mig ändå inte från att ständigt vilja ta mig an dessa nycklar till att öka mitt eget perspektiv och till att förstå hur människor i andra kulturer tänker.
Oavsett hur många eller få glosor jag lär mig, så är själva processen berikande!
