Jag brukar försöka följa programmet ”Fråga doktorn”. Även om man arbetar inom vården, så lär man sig alltid något nytt, inte minst från berättelser av människor som drabbats på det ena eller andra sättet.
I dag handlade det om oro och ångest. Det är ju ett fenomen som varje normalt funtad människa har upplevt. Vissa har tendens att oroa sig mycket och ofta. Andra är mer coola och låter bekymren rinna av sig.
Hur ska vi då hantera oron när den blir övermäktig och hotar att helt ta över vårt liv? Det sas många kloka ord av de medverkande men jag skulle vilja gå lite utanför konceptet och ge några råd utifrån min egen erfarenhet.
När det är som mest kaos i våra tankar, så kan det finnas en tendens att isolera sig. Vi vill vara ensamma och bara stänga oss inne. Det kanske beror på skam men det kan också handla om att vi har svårt att prata med någon om vår oro. Ändå är det just detta vi skulle behöva. Att sitta i sin ensamhet och låta tankarna tumla runt hjälper oss inte. Snarare göder det vår ångest och får den att växa.
Hur mycket det än bär emot, så behöver vi i en sådan situation prata med någon som vi upplever att vi kan anförtro oss åt. Den kontakten kan hjälpa oss att vrida och vända på våra känslor och föreställningar, vilket hjälper oss ur tunnelseendet så att vi ser det hela ur ett annat perspektiv.
Kanske det är i den kontakten, eller möjligen i vår ensamhet som vi ska försöka analysera vad som ligger bakom vår oro. Vad är det som är själva orsaken till alla ångestfyllda tankar? Det kan hjälpa att skriva ner på ett papper så detaljerat som möjligt. Det är då mycket troligt att vi inser att problemet kanske inte är så stort ändå. Precis som det sas i programmet, så kan ångest och oro vara som värst på kvällar, eller då man vaknar mitt i natten. När man sedan på morgonen går igenom det man upplevt under dygnets mörka timmar, så får man ofta ett annat perspektiv på det som ingav oro.
Till sist så får vi inte glömma betydelsen av att utöva fysisk aktivitet i någon form. En joggingtur eller ett pass på gymmet kan på ett förunderligt sätt hjälpa oss att släppa oros- och ångesttankar och i stället skapa ro. Kan man kombinera aktiviteten med gemenskap, så är det ännu bättre.
Det finns inget universalrecept mot oro och ångest. Det uppträder under så många olika former och sitter olika djupt. Ibland fordras specialisthjälp och den hjälpen kan även behöva kombineras med läkemedel. Däremot är det viktigt att inte låta oron ta överhanden och styra vår tillvaro. Vårt liv är alltför kort och dyrbart för att vi ska fastna i den återvändsgränden!
